Just nu är det inte kul att ha fått platsen som min hjärna.

Det är mycket som snurrar - i samtliga kategorier.
Även om jag kanske inte skulle vilja stänga av helt, så skulle det vara grymt skönt om man bara kunde dimra ner lite. Så att det liksom bara går lite på halvfart.

Jag sjunker ner i sätet på tåget, på väg hem från jobbet. Näst intill utmattad. Men jag kan inte somna, för att jag kan inte komma till ro. Det positiva med det är dock att jag slocknar som ett stearinljus i storm på kvällen, och vaknar tidigt och till synes utvilad.

Snälla, snälla, snälla.
Sluta bara snurra lite.
Ge mig en chans att hämta andan och reda ut mina tankar.
Känslor?
Det har jag inte ens tid med just nu.