Så! Nu har jag deppat av mig lite. Och livet kan gå vidare.

Någonting som jag är nöjd över är i alla fall min förmåga att kunna resa mig upp, borsta av dammet och gå vidare. Det kanske kliar lite när såret läker, men så fort sårskorpan har trillat av så blir ärrbildningen oftast ganska fin. Livet är hårt mot de hårda - och man får helt enkelt trösta sig med att en dag så är det min tur. Oavsett hur, när och varför det blir. Jag får helt enkelt gå tillbaka till den "gamla skolan" och tänka att det finns en plan för mig också. Jag kanske inte kan förstå allting, men det finns en mening.

Ge mig en vecka så är jag tillbaka på benen och allting är som vanligt. DET är min styrka.

Jag är ju trots allt skorpion... Kommer man innanför skalet så är jag blottad, men på utsidan så är jag stark - och jävlar min lilla låda vad giftig jag kan vara! Och hallå! Jag har ju faktiskt andra saker i mitt liv som betyder mycket.

Som sagt, nu har jag grinat av mig lite - och det är kanske dags att tänka på refrängen. Mot sängen!

Go' natt, puss å kram... och all sån skit. Tjingeling!