"Schulman rasar efter barnförbud på Stureplan"
I dagens metro så kan man läsa om Alex Schulman som blev dissad på ett antal caféer i centrala Stockholm. På grund av att han hade barn med sig.
I artikeln så säger Alex Schulman "Det är otroligt irriterande att ens barn gör att man blir en icke-önskvärd person."
Ska inte samhället vara jämställt och rättvist? Om ja, var någonstans är det då fel att visa caféer väljer att inte vilja ha barn där? Jag som barnlös kan ibland tycka att det skulle kunna vara skönt att få sitta och dricka min latte utan att behöva ha ett mjölkfyllt bröst upplängt brevdvid mig (nej, alla är inte diskreta av sig) och skrikande ungar som lämnas att skrika - eftersom de ska lära sig att mamma och pappa inte kommer springandet så snart det skriks. Det kanske är för att jag inte har barn som jag inte förstår - däremot så har jag hund, och har fått vänja mig vid att inte vara välkommen på väldigt många serveringar, även sommartid när det är uteserveringar. Jag kan köpa att det är en annan sak att klampa in med hunden på en restaurang, kanske till och med ett café. På grund av allergier, som kan falla in lite i samma kategori som rökningen som också är förbjuden. Ändå så skaffar allt fler hund i Sverige, vissa kanske till och med för att de faktiskt inte kan få barn.
Men jag har under de senaste två åren insett att hund-ägandet ställer till det ganska mycket.
De som tycker att det är bra att barn håller sig borta från caféer och krogar tycker alla samma sak: De vill inte ha gap och skrik. De vill vara ifred, de vill inte störas när de sitter och dricker en kopp kaffe.
Och då måste jag fråga. Vad är det för människor som går till krogar och caféer för att uppleva tystnad? Om man nu vill ha "lugn och ro", varför söka sig till en miljö där det är en massa människor? Varför inte ta en promenad i skogen? Eller söka sig till berge. Eller hålla sig hemma. Jag blir inte klok på argumentet, det måste jag erkänna. Det är MYCKET konstigt tänkt.
Nej, jag vill kunna sitta på ett lugnt och stilla café och dricka min latte. Jag kanske inte vill sitta hemma ensam. Men bara för att jag väljer att vara ute bland folk så behöver inte det betyda att jag vill ha skrikande barn kring mig, inte heller gapiga tonåringar eller gnällande tanter.
Vad hände med att bara visa varandra respekt? Jag tror att gnällandet på barn och föräldrar är ett resultat av den nya moderna barnuppfostran som snabbt sprids i landet. Låt ungarna skrika - de ska inte få uppmärksamhet när de beter sig dåligt. Jag köper uppfostran - men sköt den då där det inte drabbar andra.
I artikeln så säger Alex Schulman "Det är otroligt irriterande att ens barn gör att man blir en icke-önskvärd person."
Ska inte samhället vara jämställt och rättvist? Om ja, var någonstans är det då fel att visa caféer väljer att inte vilja ha barn där? Jag som barnlös kan ibland tycka att det skulle kunna vara skönt att få sitta och dricka min latte utan att behöva ha ett mjölkfyllt bröst upplängt brevdvid mig (nej, alla är inte diskreta av sig) och skrikande ungar som lämnas att skrika - eftersom de ska lära sig att mamma och pappa inte kommer springandet så snart det skriks. Det kanske är för att jag inte har barn som jag inte förstår - däremot så har jag hund, och har fått vänja mig vid att inte vara välkommen på väldigt många serveringar, även sommartid när det är uteserveringar. Jag kan köpa att det är en annan sak att klampa in med hunden på en restaurang, kanske till och med ett café. På grund av allergier, som kan falla in lite i samma kategori som rökningen som också är förbjuden. Ändå så skaffar allt fler hund i Sverige, vissa kanske till och med för att de faktiskt inte kan få barn.
Men jag har under de senaste två åren insett att hund-ägandet ställer till det ganska mycket.
- Hunden får inte följa med på många uteserveringar (då man faktiskt fick ha hunden med sig IN på många caféer för inte allt för länge sedan, under förutsättning att den var lugn och skötte sig).
- Man får inte ha hund med sig på majoriteten av arbetsplatser. Även om arbetet i sig knappt innebär inomhusarbete. För att det KAN komma någon som KANSKE är allergisk, och även om den personen INTE VÅGAR berätta det så KAN det ju vara så...
De som tycker att det är bra att barn håller sig borta från caféer och krogar tycker alla samma sak: De vill inte ha gap och skrik. De vill vara ifred, de vill inte störas när de sitter och dricker en kopp kaffe.
Och då måste jag fråga. Vad är det för människor som går till krogar och caféer för att uppleva tystnad? Om man nu vill ha "lugn och ro", varför söka sig till en miljö där det är en massa människor? Varför inte ta en promenad i skogen? Eller söka sig till berge. Eller hålla sig hemma. Jag blir inte klok på argumentet, det måste jag erkänna. Det är MYCKET konstigt tänkt.
Nej, jag vill kunna sitta på ett lugnt och stilla café och dricka min latte. Jag kanske inte vill sitta hemma ensam. Men bara för att jag väljer att vara ute bland folk så behöver inte det betyda att jag vill ha skrikande barn kring mig, inte heller gapiga tonåringar eller gnällande tanter.
Vad hände med att bara visa varandra respekt? Jag tror att gnällandet på barn och föräldrar är ett resultat av den nya moderna barnuppfostran som snabbt sprids i landet. Låt ungarna skrika - de ska inte få uppmärksamhet när de beter sig dåligt. Jag köper uppfostran - men sköt den då där det inte drabbar andra.
Kommentarer
Trackback