Äntligen så är måndagen nära, och helgen är avklarad. Dessvärre så innebär varje genomliden helg ett steg närmre julafton och nyår. Egentligen så borde jag kanske inte klaga, det är ingen större skillnad på den här vintern mot alla andra. Men ändå så känns det som att det nya året inte kan komma fort nog. 2010 kan INTE bli sämre än 2009. Det är en teoretisk omöjlighet. Då inte sagt att hela 2009 har varit skit, hela tiden.

Men jag hoppas nog lite på att 2010 kan få vara mitt år.

Söndagen lider i alla fall mot sitt slut, i samma takt som ensamheten tränger sig på. Förhoppningsvis blir det lite glada nyheter kring boendesituationen imorgon, men man ska väl (som vanligt) inte hoppas på för mycket. Men jag kan erkänna att jag har bett till Gud både en och två gånger om att det ska bli som jag vill. Lite med argumentet "att någon gång kan väl jag få det jag vill ha också!?" Vi får se hur det går med det...

Det är lustigt, att man under hela sitt liv (i alla fall hittills) så har man hållt tummarna för att livet ska bli så mycket bättre nästa år. Men varje år så ser man tillbaka och inser att de bästa och roligaste åren har man redan haft. Varför tog jag inte mer vara på dem när de var?

Jag försöker leva med mottot att livet är för kort för att det ska spenderas på att ångra saker som man har gjort, eller inte gjort. Det enda jag tror att jag kommer att ångra, den dagen då det är dags, är nog att jag inte tog tillvara på de lyckliga stunderna man har haft. Och kanske lite grann att man inte tog vara på stunden, utan strävade efter ännu mer lycka - som snarare resulterade i det motsatta.

Jag kanske ska sluta sträva efter att vara lycklig, och bara ta tillvara på det jag har just nu - oavsett om det är bra eller dåligt.

Lite spotify, söndagen till ära:
Arvingarna - Låt oss bara vara vänner
Lily Allen - 22
Emil Jensen - Allt jag gillar upphör