Vi har nu nått höjdpunkten av högtider, där man firar med familj och/eller någon som man delar livet med. Det är inte första julen som jag är ensam, tvärtom, så följer en mång-årig tradition. Men jo, det börjar kännas trist... Men det är ju bara en dag, eller rättare sagt en av två dagar varje år (alla hjärtans dag är ingen hit heller). Inte mer än 24 timmar - som andra dagar kan gå alldeles för fort.

Jag måste dock tillägga att det inte är så illa i år. Jag har accepterat min ensamhet och är ganska nöjd med min tillvaro tillsammans med Britta.

Men här kommer en liten truddelutt för oss som är ensamma... Och ett fantastiskt God Jul på er!