På AFTONBLADET.se skriver man om att "kvinnor bör ha läppstift och högklackat på jobbet" eftersom detta ska gynna karriären. Mja. Jo. Det är kanske fult att säga så, och det kan anses vara sexistiskt. Men hey, egentligen. I alla år så har män tvingats bära kostym, kavaj och slips. Det är ingen som har uttryckt att det ska vara sexistiskt. Om vi kvinnor nu inte kan acceptera att arbetsgivaren gärna ser oss i högklackat, varför ska då männen bära svarta skor till sin kostym?

Och så avråds vi kvinnor från att bära fotlänkar, vita klackskor, överfulla handväskor och flera hål i öronen. Ja, och? Vi kan ju fortsätta att hänvisa tillbaka till männen. Hur ofta får grabben med en rosa-grön tuppkam och piercingar jobbet på advokatbyrån? Eller hur ofta ser vi mäklaren öppna sin portfölj och det väller ut handkrämer, smink, strumpbyxor och övriga attiraljer blandat med det nya kontraktet till bostaden?

Och precis som det skrivs i slutet av artikeln så är "det en realitet att vi döms utifrån utseende". Vi kommer aldrig att komma ifrån det. På gott och ont.

Det är ju faktiskt inte så konstigt att vi dömer folk efter hur vi ser ut, eller agerar. Ska jag anställa folk till mitt företag så vill jag ju ha människor som representerar mig och det jag står för. Har jag ett företag som jag vill ska uppfattas som ungdomligt, så kommer jag ju att rekrytera människor som uppfattas som ungdomliga. Det behöver inte handla om varken utseende eller ålder, utan om intrycket som personen gör, i form av utstrålning och karisma. Men det är så otroligt enkelt att skylla på yttre faktorer.

Jag kanske anställer den där otroligt trevliga tjejen för att sitta i kassan - just för att hon är sjukt trevlig och serviceinriktad, och ser ut på ett sätt som jag tycker representerar det som jag står för - inte för att hon är tjej, det kanske bara var så enkelt att killen som sökte inte hade samma utstrålning... Och det är faktiskt så att killar i större utsträckning har ett tekniskt intresse. Det är inget fel med det, och jag har inget emot de som går emot könsrollerna. Men när ska vi sluta titta så mycket på diskrimineringen, istället för att fokusera på varje individs kvalitet?

Det är tufft där ute, på arbetsmarknaden. Precis som allting annat här i livet. När ska vi börja stämma dejten för diskriminering? "Han dumpade mig för att jag hade för små bröst, det är sexistiskt!" Inser vi inte själva vart det här är på väg? När är det dags att stanna upp och sluta klaga, och börja värdera istället?