Nej, jag pratar inte om föredetta vänner, utan att vara vän med ex-pojkvännen. Bra eller dåligt?

Jag vet inte hur normal jag är, men flertalet av mina närmaste manliga vänner är just föredetta pojkvänner. Och de är nog närmare mig än många andra. Varför? För att de har sett mig naken? Eller bara för att det är helt underbara människor?

Och om de är helt underbara människor - varför är det då ex? Kanske för att vi kom varandra så nära. För att ett förhållande kanske inte mår bra av att man är så nära. Man kanske behöver en viss distans för att kunna ha ett kärleksförhållande. Närheten kanske är någonting som måste komma sakta men säkert, under en lång tid. Ett förhållande i längden ska nog bygga på genuin vänskap, absolut, men man ska nog inte bli för bra vänner för fort. Man behöver nog romantiken och mystiken mycket längre.

Jag har framförallt två väldigt nära vänner som jag har varit tillsammans med. Den första träffade jag på jobbet (såklart) och vi träffades i två omgångar, innan vi flyttade ihop. Det var en tid med många bra stunder. Jag minns faktiskt knappt de dåliga. Men denna person är nog den som ligger mig varmast om hjärtat. Jag vet att han alltid kommer att finnas vid min sida, och jag vet att jag alltid kommer att vara välkommen i familjen. En helt underbar människa som förtjänar det absolut bästa! Tyvärr (eller kanske inte) så växte vår relation från ett pojkvän-flickvän-förhållande till ett otroligt starkt vänskapsförhållande. Är det någon som jag vet att jag kan komma och gråta ut hos så är det hos honom. Och hans vänner är som en familj för mig. En massa bröder!

Den andra är en mycket yngre relation. Vi fick kontakt när jag var i ett annat förhållande, och det tog ett tag innan vi båda fick tummen ur och tiden var den rätta. Vi var väl kanske både för lika och för olika för att det skulle fungera i längden. Men även här så minns jag nu för tiden bara det bra. Och att umgås med honom är fantastiskt roligt. En av de bästa pojkvännerna jag har visat upp för vänner och bekanta. När jag pratar med mina vänner och dröm-pojkvännen så är det hans sociala kompetens som jag faktiskt har som mått-stock (bli inte för kaxig nu, om du läser det här).

Jag är otroligt lycklig över att bland annat just dessa två finns i mitt liv. Det är två personer som jag alltid kommer att bära med mig i hjärta och minne. Och jag hoppas att vi alltid kommer att finnas där för varandra, i vått och torrt.

Det blev kanske inte så mycket analys av det här, men jag kände nog att jag ville uttrycka min tacksamhet och glädje över att man faktiskt kan vara vän med sina ex. Jag önskar alla där ute det, för att är det någon som känner dig så är det nog ditt ex.

Och en av de viktigaste delarna tror jag faktiskt har med just sexet att göra. För att tyvärr så är det ju så, att man och kvinna i vuxen ålder går mycket ut på sex. Antingen så har man sex eller inte. Alla som vi möter är ett potentiellt ligg. De man möter av det motsatta könet går först och främst igenom frågan "vill jag ligga med den här personen, eller inte?". Är svaret nej på den frågan så kommer man aldrig att bli mer än vänner. Och även om man svarar nej på den frågan, så kommer den alltid att ligga kvar.

Så det kanske är lättare att vara vän med sitt ex, än med en kille som man inte har legat med. Just för att den biten är redan avklarad, man behöver inte gå och fundera. Man kan använda den tiden till att bygga en vänskapsrelation istället.

Så avslutningsvis så vill jag nog bara slå ett slag för vänskap med exxet. Avsluta en dålig relation innan den går för långt. Det är inte värt att dra det till sin spets och kanske till och med börja kalla varandra för fula saker. Var vuxen istället och fatta ett moget beslut. "Vi är inte menade för varandra, hur mycket vi än vill. Vi kommer inte att kunna arbeta oss igenom detta, så låt oss sluta som vänner innan vi säger saker som vi kommer att ångra." Det bästa sättet att behålla en fin relation och bra minnen är att faktiskt ta vara på det som finns, istället för att förstöra det med det som inte finns. Tänk efter före, innan du säger för mycket till någon som du tycker om. Är det verkligen värt det?