Hur kul vi än har när vi är ute på krogen, vi singeltjejer, så är det verkligen det vi är ute efter? Eller är det ett tidsfördriv i väntan på familjelivet - som vi alla strävar efter?

Drinkar, shots och vin i alla dess former är en del av singellivet. Lika som timmar i krogköer och på dansgolv. Vi kan alla försöka med att påpeka att vi lägger all denna tid för att vi tycker att det är kul. För att ja, det är kul. Till en viss del. Det är så pass kul att ingen av oss skulle nog ens tveka på att välja en lugn kväll hemma med sin älsklinng framför partykvällen. Hur mycket vi än vill spendera tid med tjejerna på krogen, minglandes med en tjejig drink i handen - så slår det ändå aldrig "familjelivet". För att hur mycket vi än kan sucka över vännerna som sitter hemma med älskling och barn, så är det ändå dit vi alla vill.

Hur kommer det sig att vi så desperat letar efter någon att dela vår tillvaro med? Vi sätter oss i situationer som kan vara helt fantastiska men också kan vara katastrofala - bara för att vi jagar efter den stora kärleken. Vi kan finna oss själva i valet och kvalet om vem vi vill vara med, eller inte, bara för att vi är så rädda för att välja fel. Istället för att bara låta livet hända. Vi kämpar så hårt för att uppnå någonting som ändå inte går att tvinga fram. Vi deltar i reality-shower på tv för att finna den stora kärleken. Vi delar med oss av hela vår misär inför svenska folket, bara för att vi har så svårt för att vara ensamma.

Och ja, ibland så händer det. Ibland så finner bonden sin fru. Och det är när bonden hittar sin fru, som vi alla andra får upp hoppet om att det går. Att det går att finna den stora kärleken genom att offra sitt privatliv. Någonstans så har vi hamnat i ett läge som för inte allt för många år sedan var ganska fult. Vi säljer oss själva och folk i vår omgivning för att finna kärleken. Vad är det som gör våra handlingar idag mer legitima? För några år sedan så var spray-date någonting fult. Match-making var ett tabuämne, och att företag tjänade pengar på det var näst intill vidrigt. Nu är det en del av vår vardag. Vem har inte, eller åtminstonde har haft, ett konto på spraydate eller match.com? Min fråga är väl då - hur många av alla dessa konton leder till den stora kärleken?

För att det är ju dit vi alla vill. Vi lägger så mycket pengar och tid på att finna någon att bilda familj med. Hur gjorde man innan internet? Hur gjorde alla innan match-making-industrin fanns? Blev inte folk kära då?