Hur kommer det sig att vi är så besatta av sex? Det är inte mycket i vårt mediala samhälle som inte handlar om, eller har inslag av sex. Dock så måste jag ändå vara glad för att det finns mycket sex av den medgivande sorten. Tyvärr så ökar ju även brotten kring sex. Kan det ha med vår normaliserade tabu-fria sex-syn att göra?

I en artikel på cosmopolitan.se så kan man läsa om heta ställningar. Med instruktioner om både hur och varför dessa genomförs. Dock ingenting revolutionerande.

Men hur kommer det sig att vi aldrig tröttnar på sex? Ja, det är väl klart att sex är kul. På ett sätt i början av ett förhållande, och kanske på ett helt annat sätt ju längre tiden går. Men handlar inte bra sex om så mycket mer än varierande ställningar?

Jag känner nästan att vi håller på och försöker avdramatisera sexet så mycket, för att få bort ett tabu, så att vi kanske tar bort det viktigaste - känslorna. Det är så "viktigt" i dagens samhälle att kunna prata om sex, med allt och alla. Det är ett mer och mer vardagligt inslag i samtal och kommer upp allt tidigare i relationer. De människor som fortfarande har svårt för att prata om vad man tycker om och inte tycker om i sängen under första månaden av förhållandet anses nästan vara konstiga. Ja, jag kan erkänna - jag är en sådan - som har svårt att prata om det. Jag rodnar när det pratas om sex i många dess former, och när det kommer till mitt eget sexliv så har jag svårt att prata om det - trots att jag kanske är mitt uppe i det. Men jag är nog en sådan som faktiskt tycker att sexlivet blir tristare ju mer man fokuserar hur, istället för varför. Är jag gammalmodig, eller kan jag vara stolt över att jag faktiskt anammar känslornas roll i det hela?

Jag kan erkänna att jag känner mig ganska nördig när det gäller sex. Jag tycker om att ha det, absolut! Men det handlar nog mer om rätt person än att det är ett måste. För min del krävs det en massa med tillit och öppenhet till min partner för att jag ska våga mig på mer avancerade saker, som säkert är vardagsmat för många. Men hey, vad hände med missionären egentligen? När blev den tråkig? Det är väl nästan den enda ställningen som man faktiskt har koll på, och dessutom så håller man någon form av kontakt med personen som man faktiskt har valt ut till att dela stunden med. Fast det kanske inte är så relevant för alla?!

Har sex blivit en djurisk lusta som är mer ett måste i dagens samhälle? Eller finns det fortfarande några som mig där ute, som faktiskt tycker att det borde vara något mellan två människor, och som man inte behöver dela med sig av till allt och alla?