SMS
Vi lever i en SMS-värld. Så mycket som kan sägas så enkelt. Några knapptryckningar som avslutas med ett "skicka". Få ord som kan säga så mycket, men ändå vara helt oskyldigt. Det är lätt att gömma sig bakom telefondisplayen. Man kan alltid missuppfatta. Man kan alltid ha en ursäkt.
Jag personligen skulle egentligen vilja dissa sms'andet, men samtidigt så skulle det vara lite dubbelmoral, eftersom det på min mobilräkning månad efter månad visar på dryga 300 sms skickade. Jag skulle egentligen vilja vara den personen som ringer istället, eller kanske till och med träffas. Men tyvärr så är det så enkelt att slänga iväg ett sms. På gott och ont. Det är ett enkelt sätt att visa att man bryr sig. Det är så enkelt att bara skicka iväg en tanke. Samtidigt som jag känner själv att jag har blivit lat. Man tar den enkla utvägen genom att skicka ett sms.
De som har dejtat någonting sedan sms'andet växte känner till det eviga spelet, eller? Jag får ett sms som säger "tack för ikväll, jag hade trevligt. Det gör jag gärna om. Kram" och så börjar det. Spelet. Hur länge ska jag vänta tills det är lagom att svara? För att svarar man för fort så kan det verka för desperat, samtidigt som man inte vill verka allt för nonchalant, så alltså inte heller vänta för länge. Nåja, jag har satt min gräns till att jag ska avsluta det jag håller på med när jag får sms'et. Sen kommer nästa dilemma. Vad ska jag skriva tillbaka, för att förmedla rätt budskap? Man vill ju inte verka för "på" men inte heller allt för ointresserad. Nu har jag utgått från att det här är någon som man vill träffa igen...
Sen har vi ju nästa kategori. De som man inte vill träffa igen. Egentligen så är det ju så enkelt att bara låta bli att svara. Eller att faktiskt säga vad man tycker, rakt ut - eller ja, via sms då. Det skulle ju spara alla inblandade parter en massa tid och oro.
Sista kategorin är de som man gärna vill hålla lite på halster. Det är något som gör att man inte träffas, men ändå inte släpper kontakten med. De är nog de värsta. Sms fram och tillbaka som bygger upp en förväntan inför den där gången som man kommer att träffas, eller i alla fall pratar om så mycket. Sms'andet som är som en liten kärlekssaga i det verkliga livet. Det finns där, men ändå så är det inte riktigt på riktigt.
Jag tror att jag håller fast vid sms'andet ett tag till, det för med sig mer gott än ont.
Jag personligen skulle egentligen vilja dissa sms'andet, men samtidigt så skulle det vara lite dubbelmoral, eftersom det på min mobilräkning månad efter månad visar på dryga 300 sms skickade. Jag skulle egentligen vilja vara den personen som ringer istället, eller kanske till och med träffas. Men tyvärr så är det så enkelt att slänga iväg ett sms. På gott och ont. Det är ett enkelt sätt att visa att man bryr sig. Det är så enkelt att bara skicka iväg en tanke. Samtidigt som jag känner själv att jag har blivit lat. Man tar den enkla utvägen genom att skicka ett sms.
De som har dejtat någonting sedan sms'andet växte känner till det eviga spelet, eller? Jag får ett sms som säger "tack för ikväll, jag hade trevligt. Det gör jag gärna om. Kram" och så börjar det. Spelet. Hur länge ska jag vänta tills det är lagom att svara? För att svarar man för fort så kan det verka för desperat, samtidigt som man inte vill verka allt för nonchalant, så alltså inte heller vänta för länge. Nåja, jag har satt min gräns till att jag ska avsluta det jag håller på med när jag får sms'et. Sen kommer nästa dilemma. Vad ska jag skriva tillbaka, för att förmedla rätt budskap? Man vill ju inte verka för "på" men inte heller allt för ointresserad. Nu har jag utgått från att det här är någon som man vill träffa igen...
Sen har vi ju nästa kategori. De som man inte vill träffa igen. Egentligen så är det ju så enkelt att bara låta bli att svara. Eller att faktiskt säga vad man tycker, rakt ut - eller ja, via sms då. Det skulle ju spara alla inblandade parter en massa tid och oro.
Sista kategorin är de som man gärna vill hålla lite på halster. Det är något som gör att man inte träffas, men ändå inte släpper kontakten med. De är nog de värsta. Sms fram och tillbaka som bygger upp en förväntan inför den där gången som man kommer att träffas, eller i alla fall pratar om så mycket. Sms'andet som är som en liten kärlekssaga i det verkliga livet. Det finns där, men ändå så är det inte riktigt på riktigt.
Jag tror att jag håller fast vid sms'andet ett tag till, det för med sig mer gott än ont.
Kommentarer
Trackback