Jag blir ledsen när jag ser hur andra människors bitterhet äter upp dem inifrån. När bitterheten tar överhanden, och allting annat runt omkring blir utsatt för hat. Jag blir ledsen när jag kommer på mig själv med att vara bitter.

Vem har rätt att vara bitter? Vem har rätt att fördöma andra? Var går gränsen för min egen misär - för att det ska bli legitimt att berätta för alla andra att de har det "för bra för att förstå"?

Jag skulle säkert kunna kvala in i någon grupp som andra tittar bittert på. Jag har ett jobb. Relativt bra betalt. Jag har mina fantastiska vänner. Jag har en familj. Jag har min hund. Men jag undrar fortfarande - vem har rätt att titta på mig och bittert missunna mig det jag har? Vem har rätt att döma mina prestationer, utan att veta vad som kan finnas bakom?

Är det orättvist av mig att ha åstadkommit något? Innebär min framgång att jag ser ner på dem som anses vara fattiga, lågutbildade och sjuka? Och vem är det som klassificerar någon som fattig, lågutbildad och sjuk? Det finns säkert normer för det i samhället. Men har inte envar en möjlighet att påverka sin tillvaro - i alla fall till en viss gräns. Och det vi inte kan påverka kan vi bara låta hända - men vi kan fortfarande styra våra tankar, och välja hur vi vill reagera.

Att sätta sig i ett hörn och bara vilja försvinna gör ju inte att problemet försvinner, det uppstår snarare fler. Och jag vet, det är överjävligt svårt att resa sig ibland. Men att ens hoppas och tro på att det finns en topp ovanför molnen gör att det känns mer värt att klättra, än att ligga död i ravinen.

Jag önskar ingen olycka, men jag har svårt att förstå bitterhet - utdragen bitterhet. Självklart så kan jag vara bitter ibland. Speciellt när man är mitt i situationen. Men jag har insett att livet inte blir bättre av att sitta och gräma sig. Det finns många mörka moln inom mig, som kanske borde släppas ut, men jag kan inte låta det påverka min vardag, varje dag. Skulle jag släppa fram dem så skulle solen aldrig titta fram, därför tar jag ett mörkt moln åt gången, när jag känner att solen är stark nog för att lysa igenom ändå - och låta mig hålla hoppet uppe.

Var tacksam för det du har - om än det lilla. Gråt inte över spilld mjölk - var tacksam för att du har kon.