"Jag gillar dig, men jag är inte kär i dig."

Nähäpp. Då tackar jag för mig och går vidare i livet. Vad ska man göra? Det är ju bara att leva vidare och hålla tummarna för att man får höra nåt man aldrig har hört förr, för omväxlings skull. Jag börjar ju bli ganska less på att höra vilken bra tjej jag är, och vilken underbar flickvän man skulle vara - men ingen vågar ta steget. Är jag så skräckingivande?

Nåja. Jag var väl för bra för den här också - eller nåt.

Men på det stora hela så kändes det ganska bra. Det var jag som hade övertaget. Jag fick säga det jag ville ha sagt, och jag fick inte höra det jag visste att jag inte skulle få höra. Men det var lite skönt att inte vara den som bröt ihop och var dramatisk. Det var jag som fick säga sista ordet. Det var jag som fick leda - igen.

Men, som sagt var: Tack och hej, vi hörs när vi hörs.