Kan man sakna någonting som man upperbarligen aldrig har haft? Och kan man sakna någonting som man önskade att man hade?

Även om det på det stora hela känns ganska bra, så känns det ändå lite tomt, på något vänster. För att nu vet jag ju att jag inte har någon möjlighet att få det jag kanske skulle kunna vilja ha. Alterntivet finns kanske inte längre. Och det är ju faktiskt så att det är lättare att välja bort någonting som man vet att man kan få, men när man inte längre får välja bort så blir allting så annorlunda. Är det så att gräset alltid är grönare på andra sidan?

Oavsett hur man känner själv, så är det lättare att komma till insikt med det i samband med att någon annan berättar hur det känns. När allting ställs på sin spets, på något vänster.

Som sagt, på det stora hela så känns det faktiskt bra. Det är ingen lögn. Men det kommer små korta stunder då det faktiskt känns annorlunda. Fastän det inte är så annorlunda. Det är bara mer svart på vitt än vad det kanske har varit tidigare. Och jag vet inte om det är bättre att veta på riktigt än att bara ana men ignorera.

Jag har i alla fall, återigen, insett att magkänslan stämmer. Tyvärr. Men ack, så rätt den har.

Följ ditt hjärta - eller hur man nu brukar säga...