Thank you and goodbye

Livet kändes ganska bra den där kvällen. Jag och tjejerna var ute, levde livet som singlar. Just den där kvällen var vi på topp - singeltjejerna. Planen var att jag skulle leva så ett tag. Avstå från allting som skulle kunna verka seriöst. Det var dags att bara vara oseriös ett tag. Hångla med allt och alla.

Men så kom du! Du dök upp från ingenstans på dansgolvet, sa till mig att jag var fantastisk. Vi dansade lite. Vi pussades lite. Sen gick jag. Jag ville inte att vi skulle komma till namn och någonting mer. Så jag vände på klacken och gick. Rätt nöjd över några trevliga pussar, och vetskapen om att du stod där bakom min rygg och trånade - i alla fall en stund.

Det värsta var att jag inte kunde sluta tänka på dig efter det. Du fick ett namn fastän jag inte visste vad du hette. Jag pratade om dig, och du fick en roll i mitt liv, fastän jag inte visste vem du var.

Två veckor senare var du där igen. Jag har aldrig sett dig förut, och nu helt plötsligt var du där igen. Den här gången gick det inte att låta bli att köra namn, och den där första presentationen som  man kör på krogen. För att sedan byta nummer. För att sedan gå åt varsitt håll igen.

Sen träffades vi. Vi promenerade. Vi åt middag. Vi drack kaffe. Sen fortsatte vi att träffas. Du var fantastisk, jag var fantastisk. Vi var som andra blev avundsjuka på. Vi var allting som jag inte trodde gick att få. Jag som skulle leva som den där natten när du kom fram till mig. Och efter en månads krampaktigt fasthållande vid den tanken och planen så släppte jag taget. Jag lät dig komma in i mitt liv och du fick en riktig plats.

En månad senare så var allting över. De rätta känslorna fanns inte där. Hade de ens funnits där någon gång? De rätta känslorna försvinner inte på en gång, så tidigt. Då fanns de aldrig där. Tyvärr så är det dags för mig att gå tillbaka till den där kvällen, den där första kvällen. Skillnaden är bara att jag tänker inte låta någon som du komma in i mitt liv igen. Den här gången ska jag tänka efter före och inte lyssna på magkänslan.

Men det var trevligt så länge det varade! På riktigt. Thank you and goodbye.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0