Hur kommer det sig att man har dagar då allting bara är så... FEL!?

Den senaste tiden skulle jag beskriva som en period i mitt liv där jag bara har stått vid sidan och tittat på när min kropp har förfallit. Jag har nog aldrig känt mig så fet och oattraktiv på många långa år. Även om byxorna sitter åt snäppet mer än vad de gjorde för någon månad sedan så ser jag mig själv om några månader som ett riktigt fetto. Men vad gör jag? Jag sätter mig i soffan med en chokladbit, tycker lite synd om mig själv och tänker att på måndag så ska jag börja träna igen... Men hallå! Det är två veckor sedan som jag kom på att det var dags att göra någonting åt saken! Två måndagar har gått nu. Det är redan för sent!

Vad är det som gör att man inte orkar? Vad är det som gör att man släpper taget om någonting som har varit så otroligt viktigt i ens liv? Jag skulle kunna tänka mig att ett av svaren skulle kunna vara att det dyker upp någonting annat som är mer viktigt, eller att det händer någonting som gör att man faktiskt inte har möjlighet. Men när inga av de alternativen stämmer in på mig, vad är det för fel då?

Hur kan det bli så att man bara hamnar i en gråzon och nästan till och med utanför, så att man står och tittar på när allting man har kämpat för försvinner, utan att man har någon ork till att jobba för att behålla det? Betyder det att det inte betyder någonting för mig? Eller betyder det bara att jag inte bryr mig just nu, av en massa olika skäl? Och i så fall, hur faen börjar jag bry mig igen?

---

Bild lånad från http://presleydenten.bloggspace.se/