Hur kommer det sig att manlig onani (att runka) är så spännande? Eller så kanske det bara är jag som tycker att det är spännande...

Jag har den senaste tiden fascinerats rätt mycket av fenomenet "runka". Och jag har konstaterat att det är oootroligt olika mellan kille och kille, man och man. Jag har hört intervall från 2-3 gånger per dag, ner till någon enstaka gång i veckan / när andan faller på. Jag har också funderat en del på varför det är ett så känsligt ämne för många tjejer att prata om, och för dem att höra talas om.

Jag personligen har nog ganska hårt fastställt att jag inte skulle uppskatta om min partner smet undan på toaletten för att runka, när jag är hemma. Så länge jag och min partner befinner oss i samma lägenhet så vill jag nog vara delaktig i hans sexliv, även om han sköter det själv. Är vi däremot inte på samma plats så vill jag ju helst tro att han fantiserar om mig när han gör det, även om jag inser att jag lurar mig själv som intalar mig det. Men är det inte så - att vi vill vara vår mans sexigaste fantasi? Jag vill i alla fall vara det. Även om jag inser att han kan bli kåt av att se en schysst brud på bussen. Och jag vet inte än om jag kan ta ställning till vad jag skulle tycka om han såg en schysst brud på bussen, blev kåt och kom hem till mig och sexxade. Men jag kan i alla fall tycka att jag hellre är lite delaktig - än inte alls.

Men hur kommer det sig då att det är så obekvämt med mäns runkande? I porrfilm så runkar männen av sig själva till stor del, och det kanske bidrar till en känsla av förnedring och dominans. Och kanske är det så att runkandet är en av de få moment i männens liv som vi kvinnor inte har någon som helst makt över. Jag tror att de flesta kvinnorna skulle vilja vara en runkfantasi för många män, men skulle nog rynka på näsan om de fick höra att de var det. Varför?

Om jag bara talar för min egen del så kan jag erkänna att jag blir obekväm av insikten om att min partner runkar i min frånvaro, även om vi snart ska ses eller nyss har setts. Samtidigt som jag faktiskt inser att det inte är personligt på något mer plan än på hans personliga. Det rör varken mig, eller någon av de andra "donnorna" som han kan tänkas fantisera om, utan bara honom. Och egentligen, vad är det för konstigt med att han "gör det" - jag "gör det" ju också (när andan faller på).

Men sammanfattningsvis så kan jag nog i alla fall runda av med att samtliga som jag har samtalat om detta med, så finns det ingenting som slår att sexxa med någon som man tycker om / älskar. För att sex / älskog / göka / ligga (you name it) är ju sjukt bra - och som man brukar säga: delad glädje är dubbel glädje!