Hur inleder man the talk? Det där jobbiga samtalet om vart man står och vart man är på väg. Och när är det tillåtet att ta snacket? Finns det en tidsgräns för vad som är okej?

Ja, jag kan väl kanske tycka att man kanske inte behöver ta det första veckan. Men finns det någon "gyllene regel" för när man kan gör det? Är två månader för tidigt, måste man över den första 3-gränsen?

Jag kan i alla fall erkänna att jag tycker att det SUGER att köra snacket, ännu mer att vara den som startar det. Ändå så hamnar man i det läget förr eller senare, och det kanske är lika bra att vara den som tar första steget - så slipper man bli överrumplad när den andra slänger ur sig första frågan. Men det svåra med att vara den som "gör det" är att man hänger ut sig själva ganska hårt. För att om man tar upp det, så betyder det ändå att man bryr sig, och att man bryr sig betyder ju i sin tur att det i alla fall finns en möjlighet till känslor. Och känslor vet vi ju alla hur kul de är - ibland!?!

Jag har nog i alla fall försökt att inbilla mig själv och leva efter mottot hellre ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat alls. Och jag tror att det är sant, så sant. Det behöver inte betyda att man dumdristigt kastar sig in i allt och första bästa relation, utan att bara våga känna - inte tänka så mycket. För mig så handlar det om att våga erkänna att känslorna finns där, våga känna i hjärtat - och inte tänka för mycket på vad det kan innebära.

Du kan inte veta att fallskärmen kommer att lösa ut när du kastar dig ut från planet. Du kan säkerställa att du har fallskärmen på dig, och att den är vikt på ett optimalt sätt. Men du kan aldrig vara garanterad att landa säkert, mjukt och helskinnad. Men ändå så är det så många som älskar att hoppa fallskärm! Och är det inte samma sak med kärlek? Man måste våga hoppa. Man kan aldrig garantera att man landar mjukt och fint - men man kan passa på att njuta av utsikten och alla känslorna som rusar genom kroppen under tiden - och leva på hoppet och tron om att det kommer att landa bra.

Våga ge dig hän! Det är faen så mycket roligare att krascha - det kanske inte känns så just då - men resan dit var antagligen sjuhelvetes fantastisk! Så the talk kan nog egentligen aldrig komma fel. Det handlar bara om att ha hjärtat på det rätta stället och våga utelämna sig själv lite. Våga känna. Och framförallt - lyssna på vad den andra säger, hör inte bara det du tycker att du hör.

---

Bild lånad från http://www.lufthav.se/