"Sex är behov, det är inte bara fint och vackert och nåt gulligt och upphöjt, utan även nåt rått och verkligt som vi behöver." Citat ur "SEX med mera" av Sandra Dahlén

Och ja, det är ju så. Sex är fantastiskt trevligt, och skönt i de flesta fall (i alla fall för mig), men det är ju faktiskt också någonting som är rått och rent av behövligt. Sex är en form av närhet som jag tror att vi människor behöver för att fungera som just människor. Det är i grund och botten nog en drift som grundar sig i att vi vill producera barn, som för våra gener vidare, men som lever kvar i formen av ett behov av att vara någon nära. På den tiden, massor av hundratals år tillbaka, så hade man sex med någon som var lämplig att föra sina egna gener vidare tillsammans med. I dag så tror jag att vi nog väljer sexpartner på ungefär samma sätt, fast utan att det blir barn gjorda.

Man måste dock göra visa avstamp från detta, då det faktiskt finns de människor som väljer att att sex med "allt och alla" bara för nöjes skull. Men jag vill nog ändå tro att det grundar sig i någonting som har med våran inbitna känsla för evolutionen. Sex är någonting som finns ganska långt ner i Maslows behovstrappa, och alltså är det något som är viktigt för oss som individer.

Den stora skillnaden mellan det fina, vackra och gulliga sexet och det råa, verkliga sexet är nog också skillnaden mellan känsla och behov. Sandra Dahlén skriver vidare i sin bok om just det. "Är sex fortplantning? Är sex samlag? Kan sex vara våld? Är sex kärlek? (...) Är sex njutning? Kan man ha sex utan att njuta? Kan man vara sexuell utan att ha sex?" Jag kan tycka att hon faktiskt lyfter fram ganska bra frågeställningar. För att det är ju så mycket det handlar om, egentligen. Sex kan vara ett sätt att visa för någon vad och hur man känner, samtidigt som det kan vara en fullt ut egoistisk handling.

Jag kan gå tillbaka till mig själv och titta på de sexuella relationerna som jag har haft. Tillsammans med någon kan jag känna mig totalt oblyg och självsäker men ändå vara ganska lugn och tillbakadragen "in action". Medans jag tillsammans med någon annan kan känna mig blyg och försöka skyla min nakna kropp, men instället så är jag duktig på att ta initiativ och ta för mig i sänghalmen. Hur kommer det sig?

Ett ganska återkommande ämne när det gäller sex är avsugningar. Killar kanske kan känna igen sig i form av att de faktiskt har lagt fram en önskan om det, och många kvinnor har nog varit med om att få höra denna önskan. Och här skiljer sig i alla fall min inställning sig beroende på sexpartner. I vissa fall har jag inga som helst problem med att vara en porrstjärna och visa mina skills, medans jag i andra lägen faktiskt kan tycka att det är rätt så motbjudande. Och det handlar nog inte så mycket om hur penis ser ut, utan snarare om min relation till personen som penis sitter på. Ibland så tycker jag faktiskt om att vara lite av "fina flickan" och få ha gammalt hederligt sex. Och för att ganska snabbt runda av det samtalsämnet så vill jag bara sätta punkt med att jag inte gör någon skillnad i min partners emotionella betydelse för mig, för att det är inte det det handlar om. Däremot så kan jag faktiskt inte berätta VAD det är som gör skillnaden.

Så då kommer vi tillbaka till där vi började. Är sex någonting fint och ett tillstånd av känsloutbyte, eller kan det vara rent av rått och för egen njutning endast? Jag tror i alla fall att vi alla måste börja våga ta för oss, och säga ifrån. Jag har funnit min styrka för att faktiskt kunna säga "nej, jag har inte lust just nu". Och ha sex helt och hållet på mina egna villkor, utan att för den delen känna att jag inte respekterar min partner. För att för mig så handlar sex om en enda sak, respekt. Oavsett om det är bara ligga eller om det är kärlek så handlar det i slutändan om respekt.

Ja, jag skulle vilja säga som så: SEX = RESPEKT
Det är i alla fall så som jag skulle vilja att det var...




Bild lånad från http://jinge.se