När är man tillsammans?

När vi var "små" så var allting så enkelt. Man fick en lapp där det stod "Får jag chans på dig?" med tre rutor där ett alternativ skulle kryssas i, "ja" "nej" "vet inte", innan lappen skulle återlämnas till avsändaren. Sen var man tillsammans, oavsett om man pratade med varandra eller inte, tills någon av parterna smög in en lapp i matteboken där det stod "jag vill göra slut".

Men som sagt, det är ju inte lika enkelt längre. Nu ska det dejtas och umgås fram och tillbaka innan man visar sig offentligt tillsammans på stan och ytterligare en tid innan man faktiskt presenterar varandra som pojkvän och flickvän. Oftast så tar det en del tid innan man når sista stadiet.

Problemen börjar dock komma när de två parterna har olika intentioner. Tre dejter är kanske i nivå med "vi träffas och jag kan ÖVERVÄGA att inte träffa någon annan på ett tag". Men inte mer, eller? Var går gränsen för att man träffar någon och håller dörrarna öppna både inför ett eventuellt förhållande med just den personen, men även för andra utan att såra någon, och utan att göra något fel?

Efter dejt två, som nog mer kan räknas som en "natt på fyllan", så får jag frågan "är ni tillsammans nu?" från en av mina väninnor. Frågan kom som en chock. Vaddå tillsammans? Vi har träffats en gång på en regelrätt dejt, andra gången (det vill säga den senaste gången) så träffades vi en stund i taxin innan vi klev in i skokartongen till lägenhet. Nej, vi är inte tillsammans! Lägg sen till en "riktigt" dejt till på det - är vi tillsammans då? Nej, vi är inte tillsammans! Men jag tror att han tror att vi är mer på väg än vad jag tror. Och det är ju inte så bra - så då kommer nästa fråga: hur tar man sig ur det på ett smidigt sätt? Inte att sluta träffas, men att få situationen till en mer vanlig nivå.

Nåja. Jag sov ju gott i alla fall.





Bild lånad från: http://www.stop-discrimination.info