Jag har hittat en ny idol. Björn Ranelid.

Jag blev introducerad till hans existens för bara någon dag sedan, med orden "att lyssna på honom gör dig till en bättre människa". Hur fasen är det möjligt, var det första jag tänkte. Och efter att ha fått sett honom i någon svt-produktion i cirka 15 minuter så kvarstod frågan. Men ikväll så insåg jag att det nog stämmer. Jag har nog aldrig hört en människa vara kapabel till att få varje ord att betyda så mycket.

Han gästade för övrigt Söndagsparty på Kanal5 med Filip och Fredrik tillsammans med Carolina Gynning ikväll. Klippet nedan är dock från ett tidigare inlägg med tidigare nämnda programledare. Björn Ranelid är en fantastisk människa!

Söker man på Wikipedia så kan man bland annat läsa följande: "(...) Det nämns ofta att Björn har ett särskilt språkbruk, det så kallade "ranelidska språket", vad det innebär är dock inte lika tydligt. Björn Ranelid säger själv att varje mening bör vara som ett unikt fingeravtryck. (...)". Sen är han ju dessutom en Malmö-påg.

Vad vill jag ha sagt med det här inlägget då? Jo, det ska jag berätta.

Det som facinerar mig, när det kommer till Björn Ranelid, är ju precis det som han är så känd för; språket. Han uttrycker sig på ett sätt som jag inte tror att många har varit i kontakt med tidigare i sitt liv. Som han själv sa till Carolina Gynning i intervjun i Söndagsparty ikväll, när det samtalades om en hypotetisk weekend till Paris, så skulle han "tala till henne som ingen man tidigare hade talat till henne". Och bara där hade han nog sålt in sig själv!

En otroligt öm människa. Men är allting på riktigt? Finns sådana människor verkligen? Och hur är det att leva med någon som är öm och liderlig i varje ord, om det nu är så att han är på riktigt?

Är Björn mannen som vi alla kvinnor letar efter? Eller är vi bara glada över att det finns en sådan där ute, medans vi lattjar runt med någon som inte har någon som helst varken kunskap eller respekt för språket?