Vad är det som får oss att känna om någonting stämmer eller inte? Finns det någonting som heter magkänsla? Eller är det någonting som vi har hittat på för att ha en bra ursäkt som inte går att ifrågasätta av någon annan än en själv?

Jag har under ganska många år gått från att lita på det som vi kallar för magkänslan, till att inte göra det, för att nu vara tillbaka på att lita på den. Och erfarenheten säger att det inte spelar någon roll. När jag har tänkt efter före och sett objektivt på situationer så har det gått lika bra, eller dåligt, som de tillfället som jag har litat på magkänslan. Lyssnar jag då på fel sätt? Eller har min magkänsla bara väldigt fel alldeles för många gånger?

Jag har i alla fall bestämt mig nu för att försöka att inte tänka för mycket. Inte tänka och analyser så mycket (vilket kanske går helt och tvärt emot vad den här bloggen går ut på - men jag anser att det är två skilda verkligheter) och istället bara go with the flow och hoppas på det bästa. Problemet är bara att go with the flow innebär att man måste satsa lite, eller åtminstonde inte hålla tillbaka för mycket. Vilket innebär en risk.

Men hur gör man för att inte tänka efter för mycket? Och vad är för mycket?

I slutändan så är det ju så enkelt. Allt jag vill, och antagligen alla andra också, är ju att bli lycklig. Lycklig i mig själv. Och nej, lycka i mig själv är inte beroende av någon annan. Och för att nå lycka så tror jag nog att man måste lita på magkänslan - för att då kan jag inte ånga mina beslut. För att magkänslan är jag, och de beslut som fattas utifrån det är ju inte beroende av någon annan än mig själv. Så egentligen bara go with the flow och kör, liksom.