Det kanske är dags nu. Dags att lämna saker och ting bakom sig, och gå vidare. Det jag söker kanske inte finns här i Uppsala. Eller rättare sagt, med största sannolikhet så finns det inte här. Jag tror att jag insåg det igår kväll, när jag låg i sängen och funderade på den senaste tiden som har varit. De senaste åren som har gått. Jag kanske har fått min del av kakan här. Och jag kanske inte blir lyckligare än såhär. Och tyvärr så tror jag inte att "det här" räcker för mig, inte livet ut.

Nej, det handlar inte om att fly känslorna, och minnena. Det handlar nog snarare om viljan till att avsluta allting, på riktigt. Lägga allting bakom sig. Jag har fått mitt. Här.

Det tål i alla fall att funderas på...