Jag hittade ett brev igår. Som jag skrev för länge sedan. Vissa delar är dock inte med :)

"Hej NN
Ja, jag var tvungen att slänga in N'et där. Det är ju liksom själva kännetecknet med dig. Det är en av de saker som gör dig unik och speciell. Det här skriver jag nog mest för mig själv, för min egen skull. För att kunna släppa taget någon gång. Men såhär är det: Anledningen till att jag skriver det här är för att jag inte vågar säga det till det. Knasigt. Men jag tror att du också minns den första sommaren. När du gick förbi (...) Du har en gång sagt att det var för att du ville se mig. Oavsett om det är/var sant, så såg jag fram emot att se dig - varje morgon. Någonstans inom mig så visste jag nog redan då... Ska jag vara ärlig så kommer jag faktiskt inte riktigt ihåg hur det till slut kom sig att vi faktiskt träffade varandra. Jag kommer dock ihåg ett tillfälle (...) Första gången jag var hemma hos dig så skulle vi äta. Plättar. (...) Hade jag kunnat så hade jag stoppat tiden när jag var med dig. (...) Jag vet. Jag trodde att man bara sa så. Jag trodde att det var önsketänkande, men det ÄR såhär det känns när man bara vet. (...) Oavsett hur livet ter sig, så är jag glad för att jag har fått känna den känslan. Tack för att Du dök upp i mitt liv (...)"