Jag anser mig själv ha jobbat och slitit ganska hårt hittills i mitt liv. Jag har varit engagerad och ambitiös. Jag har verkligen sett till att göra rätt för mig, kanske redan innan jag borde ha gjort det.

Så då kan jag ibland fråga mig själv, och Han där uppe, varför jag då inte får någonting tillbaka? Okej, jag har fattat aktiva beslut i min egen jobb-situation som har gett sina resultat, och konsekvenser. Och okej, jag var inte topp 140 av alla de som var kvar i urvalet till antagningen till polishögskolan i januari 2010. Men kan jag - för i helvete - åtminstonde få vara lyckligt kär någon gång då!?