Kvart i 7-isch i morse stormade familjen en våning upp in i lägenheten - tänk på vilka som har en extranyckel till lägenheten... Britta for upp som ett jehu, och mitt hjärta stannade nog för en kort sekund.

Det var trots allt trevligt att bli gratulerad med frukost på sängen. Jag är dock glad för att den spontana reaktionen är att dra täcket över sig... Gratulerandet bestod i, förutom en framåtblick i hur det är att bli gammal och få ett taskigt hjärta, en flaska skumpa med tillhörande glas. Och - det bästa - en biljett till Kent. I februari så tar kent min oskuld - konsertoskuld alltså. Tack! Tack! Tack!

Den blir svår att toppa :)