Det blir något sms då och då... Och med det en del mysigheter.

Jag tycker å ena sidan att det är ganska skönt att det kommer i ett så lågt tempo som det gör - det är så mycket annat jag vill hinna med, också. Men det känns som att det börjar bli dags för något på egen hand nu... Jag vill ju liksom veta vad det kan bli.

Det är klart. Omständigheterna gör kanske att det är viktigare att det blir bra - om det blir något. Och även oss två som det handlar om. Jag tycker om att det inte är som det alltid är annars. Lugnt tempo med lite eftertänksamhet känns bra. Det gör det kanske till och med lite bättre. Men nu börjar jag ju bli lite mer nyfiken, och vill klämma och känna lite (på alla sätt och vis).

Trägen vinner, som man brukar säga. Och den som väntar på något gott...