Idag så kände jag min bitterhet komma över mig.

08:39 var det tänkt att tåget från Uppsala C skulle gå mot Stockholm C. Men som vanligt så är det signalfel - och riktigt illa den här gången. Vi får först inte ens lämna stationen i Uppsala, utan blir redan där 20 minuter försenade. Och det är ju inte så mycket att göra åt saken, inget annat tåg kommer ju att gå före oss - som ska in till Stockholm. Sen får vi helt plötsligt rulla på, för att när jag vaknar av ett telefonsamtal så står vi tvärstilla i Märsta. Och där stod vi nog bra länge också. För att till sist krypa in i Stockholm, efter ett antal stopp på vägen.

Sedan 1:a oktober 2009 så ändrades reglerna för restidsgarantin till enligt EU-standard. Vilket innebär att 20 minuters försening inte längre ger ersättning, nu måste tåget vara minst 60 minuter försenat. Hur sent var mitt tåg idag? 57 fucking minuters försening! Jag tar det igen: 57 fucking minuters försening! Inte nog med att jag har förlorat typ en timme av mitt liv - jag får inte en spänn för det, för att trafikledningen antagligen insåg att oj, det här kan bli dyrt om hela tåget ska anmäla om restidsersättning så vi får lov att släppa in dem. Bättre det än att tåget som redan är en timme försenat ska in först och vi åker på två tågs ersättning...

Nåja. Jag har i alla fall lämnat in en ansökan om restidsersättning. Det skulle ju inte vara hela världen om de faktiskt råkar pynta in några kronor på mitt konto som ursäkt för förlorad tid i livet. Jävligt dramatiskt kanske - men jag är lätt bitter idag. Trots att jag fick nästan två timmars extra sovmorgon.