Svar till Lie:

Ska man berätta om otrohet?

Finns det ett enda svar på den frågan? Är svaret detsamma oavsett om man ser en väns parter vara otrogen, om man själv är en del i otroheten eller om det är vännen som är otrogen?

Jag tror inte att det finns några rätta svar - oavsett vilken situation det gäller. Det lättaste när man själv är inblandad - är att inte hamna där, då slipper man den frågan. Men ponera att man nu faktiskt är personen som är delaktig i otroheten, som den tredje parten. Om man inte känner partnern som blir bedragen så är det någontstans inte heller ens business. Däremot så får man vara medveten om att man kan bli konfronterad - och jag tror inte på att ljuga om det skulle hända. Som älskare/älskarinna så har man egentligen inga rättigheter. Om man är medveten om situationen när man ger sig in i den så får man gilla läget och helt enkelt riskera att vara den som blir lämnad, till syven och sist. Däremot om man börjar träffa någon som har en partner redan, visar det sig efter ett tag, så kan jag nog ha mer förståelse för om man skvallrar, däremot ska man nog vara redo på att vara den som blir lämnad ensam i alla fall. Jag kan dock tycka att man har lite mer "rättigheter" i ett sådant läge - eftersom man faktiskt har blivit bedragen själv. Som älskare/älskarinna så (tycker inte jag) att man kan begära av andra att hålla tyst om det. Man ger sig trots allt in i leken själv - och får tåla the outcome of it.

Om jag ser min vän bli bedragen så vet jag helt ärligt inte hur jag skulle agera. Jag skulle nog gärna vilja säga att jag skulle berätta det - utan undantag. Men om jag funderar riktigt länge och ordentligt så kan jag nog inte stå för det till 100%. Tyvärr. Det är så många aspekter att väga in. Hur seriös är relationen? Hur mycket känner jag båda parterna? Hur mycket "bättre" är det att jag berättar, än att låta det bero? Jag tror att det, för mig, framförallt handlar om hur involverad jag är i relationen i fråga. Hur mycket och hur väl jag känner båda parterna. En flyktig bekant som jag fikar med då och då tror jag inte att jag skulle berätta för - men jag skulle nog visa tydligt för den otrogna parten att jag vet om det, och att en gång är ingen gång men två gånger är en gång för mycket. När det gäller mina nära vänner, de som ligger precis intill hjärtat, så skulle jag tveklöst berätta - om jag var säker. Så länge man bara har misstankar, en magkänsla, så tror jag att man ska vara försiktig.

Och som partner? Man ser oftast sina egna brister hos andra - och om man misstänker sin partner för att vara otrogen, så kommer denna förr eller senare troligtvis att också vara det. Om man blir misstänkt för att vara otrogen så spelar det ju till slut ingen roll om man är det eller inte... Jag kan inte säga rakt av att jag skulle dumpa på grund av otrohet - för att det handlar om situation och person, tror jag. Just här, just nu så ser jag ingen anledning till att försöka lappa ihop ett förhållande som har blivit infekterat av otrohet. Däremot om jag funderar lite längre framåt i tiden och kanske lägger till några barn till ett långt förhållande så skulle jag nog överväga situationen innan jag dumpade. Det handlar nog lite grann om hur och varför.

Jag kan med handen på hjärtat säga att det närmaste jag har varit otrohet är att jag hånglade med en person under en utomlandsresa, trots att jag hade pojkvän hemma i Sverige. Jag var inte ens 18 år gammal. När jag kom hem så insåg jag ganska snabbt att det som hade hänt utomlands var ett tydligt bevis på att det inte fanns några känslor kvar i det som jag hade hemma i Sverige. Jag lämnade honom för att jag inte längre älskade honom (så som man älskar när man är tonåring), inte för att jag hade blivit attraherad av någon annan. Jag trodde då, och tror nog fortfarande, att han då mådde bättre av att inte veta vad som hänt. För att det som hände var trots allt en följd av anledningen till att det var dags att lämna förhållandet.

Efter det så bestämde jag mig för att aldrig göra något liknande igen. Och det har jag också hållit.

Oavsett hur mycket man älskar sin partner så kommer det alltid att finnas andra vackra och attraktiva människor som man möter i livet - men att titta och uppskatta är inte otrohet. Se men inte röra! Får man för sig att röra - då bör man nog utvärdera sin nuvarande relation först. Jag personligen blir inte intresserad av att röra någon annan än den jag väljer att vara med. Om jag känner att jag är på väg bort från det så avslutar jag det jag har (om det inte är ett problem som man kan reda ut) - innan det är för sent.

Så, för att sammanfatta, ska man berätta om otrohet eller inte? Jag tror att man måste titta till sig själv och lyssna till sitt eget hjärta om det är rätt, eller inte. Kärlek är inte svart eller vitt.