Redan på vägen hem så kände jag att loppet var kört. Det var bara att inse att jag har gått och blivit sjuk. Vilket i sin tur innebar att jag fick ta mig i kragen och banga på några glas vin på Plock.

Det blev lite spela kort med Yllestrumpa och Sambo istället. Under hela kvällen svajjade jag mellan att må ok, till att må riktigt jävla skit (rent ut sagt). Så det blev inte en så sen kväll. Men sen kunde jag först inte somna, trots att jag var helt slut. Men när jag väl somnade sen så började drömmarna.

Första gången jag vaknade så drömde jag att en man, som jag hade någon form av relation till, stod och höll om mig i duschen - men det var inte vatten som kom ur kranen, utan någon form av nervgift. Jag kände hur musklerna i hela kroppen krampande, och jag visste att jag snart skulle dö. Men eftersom jag "visste" att det var en dröm, så kunde jag ju spela med i filmen (som jag intalade mig att det var inspelning av) för att det var ändå bara på låtsas. Jag kommer ihåg detaljer om huset jag var i, och en massa andra detaljer runtomkring. Läbbigt!

Nästa gång jag vaknade så kom jag tillbaka till huset. Där bodde nu min dotter, med man och barn. Jag tyckte att det var jobbigt att bli kallad mormor, eftersom jag var alldeles för ung för det. Jag hade tydligen inte varit där så mycket, för att jag kände inte riktigt familjen, som även hade Britta. Min mobil ringde, och det var min son. Här började det knasa: Min son, som var mannen i duschen (i första drömetappen, då var han dock inte min son) var far till min dotters man. Dvs min dotter var gift med mitt barnbarn (que?). Min son var för övrigt fruktad på något vänster - men jag droppar sanningen, plockar in Britta i min bil (hon har tydligen varit hos min dotter och familj) och åker. Här händer det någonting som gör att jag vaknar i panik igen... Jag kommer dock inte ihåg vad det var, jag har ett svagt minne om att det satt någon i bilen.

Den tredje drömmen kommer jag inte ihåg så mycket av - den vaknade jag inte i panik av. Det kanske var för att jag höll mig vaken en stund för att rensa ur de första två ur närminnet, så att jag inte skulle riskera att fortsätta på den.

Jag hatar mardrömmar - det betyder dessutom att jag är sjuk, dags att ta tempen.