Fläder och vin
Det är väl som man brukar säga; upptagna flickor har inte tid att skriva dagbok. Jag är lite dålig vissa dagar, på att skriva, men det är nog för att jag trots allt prioriterar mitt "IRL"-liv :)
Igår efter jobbet så blev det en powernap på dryga timmen. Sen ner till Oasia för att hänga lite med S. Först så blev det en fläder-cocktail. För att sedan avsluta med ett glas vitt vin. Sen när det var dags att röra sig hemåt så blev det till att promenera till Kvarngärdet... Jag hade missat bussen ganska precis. Och längre än Kvarngärdet tror jag inte att jag får gå :P
Men jag var hemma i säng före halv 12. Det är stort!
The Box?!
Var på bio och såg The Box ikväll. Högst tvivelaktig film. Jag vet inte riktigt vad sensmoralen i den var... Eller jo, det tror jag nog att jag förstod - men jag undrar om de var säkra på att den skulle gå hem när den producerades?!
Cameron Diaz har väl gjort bättre rollprestationer, kan man tycka. Å andra sidan så har hon kommit en bit från Snygg, Sexig, Singel - vilket den här filmen är ett tydligt bevis på! Jag har alltid gillat henne, men jag tror att den eran är på väg att gå över. Jag är inte så övertygad om att jag kommer att välja en film tack vare henne i framtiden. Kan man tro att hon har haft sin peak? Eller är det bara så att hon passar som blond, söt tjej?
Oavsett vilket så var det en trevlig kväll. Ska jag pika om biljetterna här?! ;) HaHa! Skönt att det inte bara är jag som kan vara speedad - på ingenting.
Nu ska jag somna gott, utan att trycka på några knappar och ta emot pengar från främlingar.
Tjingeling!
Får man klaga - egentligen?
Det känns så bittert att klaga ibland. Att klaga över tillvaron, över livet. Men samtidigt så - varför skulle jag inte få det?
Jag har ett jobb. Ett bra jobb, som jag trivs med. En grym arbetsplats med fantastiska medarbetare. Jag har lön så att jag klarar mig. Jag har min jycke (som för det mesta faktiskt är bra) som jag älskar över allting annat. Jag har en lägenhet som (även om den är liten) är fräsch och helt klart schysst (lite dyr bara kanske). Jag har min lilla bil, som är bensinsnål och skön att köra - liten motor dock. Och självklart så har jag mina underbara vänner (lillebror inräknad där)!
Men ändå så känns det som att någonting saknas. Jag vaknar på morgonen och känner att "jaha, då var det dags för en dag till..." istället för "yes! En ny dag - förtjänar jag ALLT det här?!"
Det kanske är dumt att klaga. Men ändå så är det där lilla extra som aldrig verkar hända. Jag kanske är för kräsen helt enkelt. Surt! Bättre lycka nästa gång?
Flickan som lekte...
Det blev film ikväll.
Flickan som lekte med elden
En mycket bra film. Självklart inte lika himlastormande som den första i trilogin - men å andra sidan så hade man lite koll på hur filmen är uppbyggd, så det blev kanske inte så många överraskningar den här gången. Men helt klart sevärd!
Misslyckade underkläder
Idag sprang jag iväg och shoppade lite underkläder. Det är ju alltid lite mysigt med lite nya spetsar i underklädes-lådan... Lite söta trosor med matchande bh. Men! Här kommer det - MEN! I ren vana så tog jag samma gamla vanliga storlek på bh'n - och det här är kanske bra - de var FÖR SMÅ!
Tror inte att man får byta en bh (den andra råkade jag dra av lapparna på innan jag testade), eller!? Nåja, alltid bra att ha en mindre variant - om de skulle få för sig att krympa igen :P
Nåja, trosorna var snygga OCH passade - så jag får väl köra toppless helt enkelt :)
Kommentar till "barnen"
Kan bara hålla med dig. Om vi kunde respektera varandra skulle det inte behövas en massa förbud.
Frågan är om föräldrarna kommer att bryr sig om man säger till.
Jag misstänker att de kommer att dra något i stillen: "du kan väl gå någon annanstans om du störs" vilket är förresten samma sak rökare brukar säga.
Därför brukar jag tycka det kan vara bra med såna förbud även om jag kan förstå att det finns folk som finner dem extrema och onödiga.
Och det är väl kanske precis just det här som är det tråkiga!
Många som jag känner, som är rökare, skulle inte ha några problem med att flytta på sig lite om det är någon som störs. Det känns som att det är ganska självklart att kliva ut ur busskuren när man röker om det står andra där. Tough shit om det regnar ute. Både barn och rökning är (krasst sett) någonting som man väljer själv (i större eller mindre utsträckning) och därför så anser jag att man borde vara den som visar hänsyn (oavsett vilket det gäller).
Någonting som jag saknar; det är gammal hederlig hyfs! Man lät äldre gå före på på bussen, och man lät dem sitta ner. Tonåringarna satt inte kvar på sätet medans de stirrade ut tanten som kom på med rullatorn. Och de spottade inte på golvet inne på McDonald's.
Men det kanske bara att inse, att vi har kommit dit. Att det krävs en massa förbud för att vi ska kunna behandla varandra med, om än påtvingad, respekt. Jag känner mig töntig som fortfarande hoppas på att killen håller upp dörren för mig... Men det är tydligen också förlegat.
Och det handlar inte om att vi ska tillbaka till riddartiden, nej. Bara att man kanske kan få önska att vi uppskattade varandra lite mer.
Och apropå det där med barn...
Det tråkiga är nog bara att vi ska behöva dra allting till att förbjuda det. Istället för att bara testa på att respektera varandra. Oavsett om det är en hund som skäller, ett barn som skriker eller en tant som gnäller - kan man inte be vänligt, men bestämt, om att ägaren/föräldern/tanten löser situationen på ett, mot sin omgivning, respektabelt sätt - istället för att förbjuda?
Jag tycker självklart att man ska kunna ta med sig barnet till caféet och fika, barnen är det ju inget fel på - det är ju de vuxna som agerar fel. Det är kanske föräldrar som borde förbjudas på caféer och restauranger?!
Här tycker vi om barn - men föräldrarna får vänta utanför
För att barnen är ju bara barn, och det är vi vuxna som ska lära dem hur man beter sig. Jag bävar för när den här generationens barn ska uppfostra sina barn... Hugah!
Rättelse
:)
"Schulman rasar efter barnförbud på Stureplan"
I artikeln så säger Alex Schulman "Det är otroligt irriterande att ens barn gör att man blir en icke-önskvärd person."
Ska inte samhället vara jämställt och rättvist? Om ja, var någonstans är det då fel att visa caféer väljer att inte vilja ha barn där? Jag som barnlös kan ibland tycka att det skulle kunna vara skönt att få sitta och dricka min latte utan att behöva ha ett mjölkfyllt bröst upplängt brevdvid mig (nej, alla är inte diskreta av sig) och skrikande ungar som lämnas att skrika - eftersom de ska lära sig att mamma och pappa inte kommer springandet så snart det skriks. Det kanske är för att jag inte har barn som jag inte förstår - däremot så har jag hund, och har fått vänja mig vid att inte vara välkommen på väldigt många serveringar, även sommartid när det är uteserveringar. Jag kan köpa att det är en annan sak att klampa in med hunden på en restaurang, kanske till och med ett café. På grund av allergier, som kan falla in lite i samma kategori som rökningen som också är förbjuden. Ändå så skaffar allt fler hund i Sverige, vissa kanske till och med för att de faktiskt inte kan få barn.
Men jag har under de senaste två åren insett att hund-ägandet ställer till det ganska mycket.
- Hunden får inte följa med på många uteserveringar (då man faktiskt fick ha hunden med sig IN på många caféer för inte allt för länge sedan, under förutsättning att den var lugn och skötte sig).
- Man får inte ha hund med sig på majoriteten av arbetsplatser. Även om arbetet i sig knappt innebär inomhusarbete. För att det KAN komma någon som KANSKE är allergisk, och även om den personen INTE VÅGAR berätta det så KAN det ju vara så...
De som tycker att det är bra att barn håller sig borta från caféer och krogar tycker alla samma sak: De vill inte ha gap och skrik. De vill vara ifred, de vill inte störas när de sitter och dricker en kopp kaffe.
Och då måste jag fråga. Vad är det för människor som går till krogar och caféer för att uppleva tystnad? Om man nu vill ha "lugn och ro", varför söka sig till en miljö där det är en massa människor? Varför inte ta en promenad i skogen? Eller söka sig till berge. Eller hålla sig hemma. Jag blir inte klok på argumentet, det måste jag erkänna. Det är MYCKET konstigt tänkt.
Nej, jag vill kunna sitta på ett lugnt och stilla café och dricka min latte. Jag kanske inte vill sitta hemma ensam. Men bara för att jag väljer att vara ute bland folk så behöver inte det betyda att jag vill ha skrikande barn kring mig, inte heller gapiga tonåringar eller gnällande tanter.
Vad hände med att bara visa varandra respekt? Jag tror att gnällandet på barn och föräldrar är ett resultat av den nya moderna barnuppfostran som snabbt sprids i landet. Låt ungarna skrika - de ska inte få uppmärksamhet när de beter sig dåligt. Jag köper uppfostran - men sköt den då där det inte drabbar andra.
Allt har sin plats under solen
Livet är som en tågstation. Människor i alla dess skepnader, människor som tåg - kommer och går. Vissa stannar till vid perrongen. Vissa gör man en gemensam resa med. För att efter ett tag kanske kliva av på en annan station, och vara någon helt annanstans i livet. Nya människor, nya intryck. Tider fyllda av stress, tider i lugn och ro. Tider när det är så mycket folk att man inte vet vart man ska ta vägen, och tider när det känns som att det inte finns en enda människa till i världen.
Livet har sin stilla gång, och människor kommer och går.
Lussebullar mitt i natten
Suck!
Jag fick för mig att jag skulle baka lussebullar. Och för det så behövde jag ingredienser, saknade bl.a. kesella (som man tydligen ska ha i för att de ska bli saftiga). Så det blev en tripp till Gränby centrum för att shoppa lite. Det slutade med att jag kommer tillbaka till Lagerlöf strax efter 20, med ett "sov-set" i satin. Och ingredienser till lussebullar, såklart.
Efter lite kaffe och Ullared på kanal5 så får jag för mig att jag trots den sena timmen vill baka lussebullar. Så är det bara. Så att nu (21:51) så sitter jag och väntar på att första jäsningen ska bli klar.
Så det blir kanske lite te och lussebulle strax innan midnatt?!
Tough shit
Jag fick inte veta de olika orsakerna, som tydligen fanns men jag inte behövde veta, till att vi inte passade som ett par. Men för varje dag som går så går jag från klarhet till klarhet. Jag tror inte att jag behöver få höra dem, för att jag är ganska säker på vilka de är. Till viss del så kan jag förstå - trist bara att verkligheten inte duger. Ibland så händer saker på riktigt - och det kanske är just det som gör oss till de vi är.
Jag vet att jag är bra. Jag vet att jag är något att ha. Jag är också otroligt medveten om vad som ligger i mitt bagage, och att bli dömd för det drabbar nog mer den som dömer, än mig. Det är mitt bagage som har gjort mig till den jag är, och jag är på riktigt.
Det enda som jag ångrar är att jag delade med mig så mycket. Jag vågade faktiskt öppna upp mig och dela med mig, av både minnen och familj. Tough shit, kan man kanske tycka. Men det som har hänt, har hänt.
Slutsatsen?
Man lär så länge man lever, och förhoppningsvis så agerar man efter sina lärdomar.
Julmarknad i Sigtuna
Har varit ute i Sigtuna, med Lagerlöfs-familjen, på julmarknad. Sjukt mycket folk, men Sigtuna är ju alltid lika fint ändå. Och lite julstämning kommer krypandes, trots avsaknaden av snö.
Helt klart väl spenderade tre timmar!
En "sån där" söndag
Idag är en sån där söndag som man inser hur ensam man kan vara. Söndagen är det avgörande dagen - för om man är tillsammans eller inte. En singelsöndag spenderas ensam, om man inte har tur och lyckas ragga upp en polare (som självklart också råkar vara singel). En inte-singelsöndag spenderas dock inte ensam (såklart!).
En singelsöndag KAN vara helt okej. Men dessvärre så vet jag ju hur en icke-sådan kan vara också... Och just nu är det mer lockande. Fan!
Är det pga känslor som jag saknar, eller är det bara vanan?
3:a på Stora Torget
Hoppsan! Ramlade över en 3:a på Stora Torget... Tror att jag ska söka den, och sen hålla tummarna för att det går hem. Lillebror - nu flyttar vi!
Mätt. Belåten. Hemma.
Det har varit en spännande kväll med en massa sushi-rullande. Första gången för mig. Det var riktigt kul. Och det blev riktigt gott. Jag önskade bara att jag hade orkat mer.
Så efter någon öl, lite vin och två koppar kaffe så har kvällen avslutats med Gone in 60 seconds och jag ligger sovklar i sängen. Alltså - det blev en hemmahelg den här helgen. Stort? Japp. Behövligt? Japp. Det kommer ju fler helger, och det är ju inte direkt något man missar där ute.
Tack och hej för idag. Nu ska jag krypa ner under täcket och hoppas på att jag inte får allt för mycket träningsvärk av löpningen idag - det är ju en dag imorgon också.
Puss å kläm!
En jävla massa sushi
Ikväll blev det en jävla massa sushi!
Det var meka sushi en trappa upp på Lagerlöfsgatan. Jag tror att vi rullade ihop närmare 100 bitar, som inte alls åts upp av fyra personer. Jag fick i mig 7 bitar, efter två timmars mekande.
Nu är jag svulligt mätt och överväger kvällens utgång...
Dags att göra en plus/minus-lista kanske? Eller bara att ta ett glas vin till och fundera några timmar till?
Stockholmsveckan
Nu kommer jag antagligen att bli halshuggen, men...
Jag sitter och tittar på SOS Gute på kanal 5.
Jag facineras av hur så många människor kan visa upp sig som att de skulle vara sveriges utseende-elit, men det enda de har är pengar (pappas pengar?). Under stockholms-veckan på Gotland så spelar det ingen roll vem du är - bara du har pengar att spendera. Som kille ska du ha den klassiska uniformen; vita jeans och en rosa eller turkos skjorta med en knapp för mycket uppknäppt. Som tjej så klarar du dig ganska fint bara du har ett blont hårsvall, schyssta rattar (som du gärna visar), ser ut att klä dig dyrt och framförallt är dum nog att göra det mesta för gratis sprit.
Gotland är en vacker ö. Men jag skulle skämmas om jag skulle råka hamna där under stockholms-veckan. Jag tror inte på ursäkten: jag visste inte att det var precis då...
Får jag dra det hela så långt att det är näst intill patetsikt att göra stekar-klassikern; stocholms-veckan på Gotland och Båstad. Skjut mig gärna - men hellre det än att behöva vara där. Och framförallt en stor eloge till räddningstjänsen som jobbar och går igenom det här år efter år!
Varför kan män bara gör en sak i taget?
För kvinnan är äktenskapet ett budskap till omvärlden att en man betraktar henne som något "alldeles extra" och har för avksit att inleda enn monogamt förhållande med ehnne. Denna känsla av att vara något "alldeles extra" har en dramatisk inverkan på den kemiska reaktionen i kvinnans hjärna, vilket framgår av den forskning som visar att en kvinnan orgasmfrekvens är fyra till fem gånger högre i den äkta sängen och två till tre gånger högre i ett monogamt förhållande.
Sex är det pris som kvinnor betalar för äktenskapet.
Äktenskapet är det pris män betalar för sex.
Det är aldrig några problem för en kvinna att säga: "Jag älskar dig". Kvinnans hjärna är inrättad så att hennes värld är fylld med känlso, stämningar, kommunikation och ord. En kvinna vet att om hon känner sig varm, önskad och beundrad och håller på att fästa sig vid någon, så är hon förmodligen kär.
Kvinnor märker när kärleken försvunnit ur bilden. Det är därför det brukar vara kvinnor som avslutar förhållanden.
Män är inte riktigt säkra på vad kärlek är och tar troligen åtrå och förälskelse för kärlek. Det enda han vet är att han inte kan hålla händerna ifrån hennea, så... det är kanske det som är kärlek? Hans hjärna är förblindad av testosteron, han går omkring med en ständig erektion och kan inte tänka klart. Det kan gå åratal efter det att ett förhållande inletts innan mannen inser att han var kär, men han gör det i efterhand.
Många män är livrädda för att binda sig. De är rädda för att ä-ordet ska vinda dem för resten av livet och innebära att alla chanser att bli erbjuden att bada naken med supermodeller i en jacuzzi är borta för alltid. När e man till slut tar steget och säger ordet vill han berätta det för alla och i alla sammanhang. Vad de flästa män dock inte märker är att kvinnans orgasmfrekvens ökar efter det att han sagt ä-ordet.
Jag hittade boken "Varför män bara kan göra en sak i taget, och kvinnor aldrig slutar prata" av Allan & Barbara Pease (B. Wahlströms) och kände att jag var tvungen att saxxa ur lite till alla andra :)
Mmm brandmän...
Jag har insett att det är något visst med män i uniform. Oavsett om det är poliser eller brandmän, ambulansmän kan kanske få ramla in under samma kategori, så är det något som gör att man tittar till en gång till.
Och vem kan klandra mig? Män som för det första är vältränade, både psykiskt och fysiskt, de tar kommando och är auktoritära i stressade situationer och de vet vad det pysslar med. De behöver inte bevisa så mycket privat, för att de vet att de är män nog på jobbet.
Snälla Tomten:
kan inte jag få en polis, eller en brandman, i julklapp i år?
