Nu är det vinter. På riktigt.
 

Det är kallt som satan att vara ute. Till och med Britta tycker nog att det är lite ruggigt. Men hon verkar ha ganska kul med att springa på det frostiga gräset.

Det är något vackert med vinter, trots allt. Kylan skapar en form av hat-kärlek. Årstiden är den grymmaste, men ändå vacker. Som livet, kanske?