När jag ändå var på youtube så råkade jag ramla över den här också. Först och främst så tycker jag att Sanna Nielsen gör låten bättre än Håkan Hellström (sorry!). Sen så känns texten bra, på något vänster. Inte för att den kanske betyder någonting för mig just nu. Men det känns som att vi alla har nog varit där någon gång - det har i alla fall jag.