Ramlade över en fantastik blogg idag; N. Bitchie! Bland kommentarerna så fanns det mest sågningar och ifrågasättande om vad som är grejjen med att dissa "kändisar". Vad är det som händer egentligen?

Den svenska avundsjukan och jante-lagen har vi nog alla växt upp med. Men vad eller var kommer den ifrån egentligen? Jag kanske är ganska osvensk i vissa fall, eftersom jag faktiskt kan tycka att jag är jävligt bra - på det stora hela. Men jag har fått förstå att det anses vara fult att tycka att man har presterat bra, om än så bara i sina egna ögon. Så jag har lärt mig att sluta vara stolt över mig själv - i alla fall inte visa det öppet alla gånger. Och så ska man tydligen inte unna andra någonting heller. Det är kanske därför som jag aldrig pratar om min lön, och det som jag är stolt över - för att (tamejfaen) då kommer någon med största sannolikhet att vara där snabbare än kvickt för att försöka trycka ner mig.

Why? Varför ser vi inte bara till att försöka lyfta upp varandra istället? Kan inte jag bara få vara stolt över vad jag har åstadkommit och få skryta lite om det? Jag behöver få klappa mig själv på axeln ibland - det är ju ingen annan som gör det!

Och för att återkomma till N.Bitchie så gillade jag att det faktiskt fanns någon där ute som inte försöker framhäva sig själv genom att glida på jante-lagen. Alla dessa "kända" bloggerskor som har gjort karriär på att lägga upp bilder på knullrufset och tycka synd om sig själva för att de har en dålig hår-dag. Ibland så kan man ana ett litet uns av egna klapp på axeln, men för det mesta så försöker de ta avstånd från sitt "kändisskap" och kör blondie-grejjen "å' ja' ba' förstår inte varför ja' är så uppmärksammad"...

Nåja, nu läser ju inte jag så mycket av Blondinbella och de andra damerna så jag kanske inte ska uttala mig allt för mycket. Jag unnar dem deras framgång. Hade jag haft tid så hade jag säkert också lagt upp bilder på dagens outfit, men eftersom min pappa inte betalar allt så måste jag jobba på dagarna. Åh, just det - jag tycker ju inte att det är så viktigt heller. Jag berör hellre människor IRL än har en massa läsare här. Min blogg är ju egentligen mest för min egen del, det är lättare att skriva av sig såhär. Och ibland så kanske man vill dela med sig till någon, utan att ta direkt kontakt...

Avslutningsvis. Do your thing! Det är du bäst på. Jag önskar blogg-drottningarna all lycka och lite ironi mår vi alla bra av :)