"Det är inte bara orden som påverkar synen på oss själva, det är förstås annat också. Men när man talar om just ord för könsorganen blir det så tydligt vilket kön det är som räknas. Det är mycket vanligare att ordet fitta används nedsättande än ordet kuk. En person kan bli kallad för 'en riktig fitta', men man kallar inte någon för 'en riktig kuk', även om kuk anses vara ett ganska grovt ord. Att någon har 'stake i sig' är någonting positivt och kraftfullt. Det finns inte något liknande allmängiltigt uttryck för kvinnor.

   Varför hör vi inte att vi har fitta i oss? Tänk om kvinnors kön var symbol för något stort och starkt, något kraftfullt som behöver utrymme! Tänk dig att en tjej sätter sig bredbent på bussen och förklarar det med att blygdläpparna är stora och behöver plats!"
(Citat ur "SEX med mera" av Sandra Dahlén)

Jag kan välja att hålla med till viss del. Jag måste dock fnurla lite på den sista biten; (...blygdläpparna är stora och behöver (...). Jag måste nog någonstans ändå tycka att det skulle kännas lite jobbigt att köra med den ursäkten. Jag vill nog inte anse att stora blygdläppar är någonting tilldragande - det skulle nog i alla fall inte vara det för min del. Men å andra sidan så kanske det är någonting som samhället har skapat mig till att tycka. Man (läs: i undervisningen som jag hade på högstadiet) fick lära sig att män suktar efter kvinnor som gärna är av en ålder där de är erfarna inom sin egen sexualdrift, men även kunniga om vad det motsatta könet vill ha. Samtidigt som kvinnan skulle ha en kropp som en 14-åring, det vill säga smala höfter, fjunig kropp och yppiga bröst med små söta bröstvårtor. Det där med brösten kanske dock skulle ändras till fasta "lagom stora" bröst - alltså mer åt en 20-årings bröst. Så, den optimala drömkvinnan är alltså ingenting annat än en dröm, eftersom vi alla (läs: kvinnor över 20 år) vet att en kvinnas kropp förändras kring tonåren och förbereds inför kroppens huvudsakliga syfte. Detta var också någonting som man fick lära sig, som skulle kunna tolkas som en tröst till de flickor som var lite mulligare redan i tonåren, att männen skulle lära sig att uppskatta en kvinnas kropp - en riktig kvinnas kropp - när det väl var dags för honom att skaffa barn, då kvinnans kropp fick komma till sin rätt. Hur schysst kändes den undervisningen? Jag tror, och har för mig, att det huvudsakliga syftet med den lektionen var att man skulle få lära sig att pornografi inte var "på riktigt", det var inte så det skulle komma att gå till.

Nåja, tillbaka till blygdläpparna. Oavsett om det är samhället eller inte som har lärt oss att stora blygdläppar kanske inte är något att skryta med så vill jag nog faktiskt bara tycka att blygdläppar, stora som små, inte ska behöva ha någonting med saken att göra. Kan man inte bara sätta sig bredbent på bussen utan någon annan ursäkt än att det är skönt!? Jag sitter gärna bredbent ibland, bara för att det är skönt, och jag vill nog tro att mina blygdläppar inte är ovanligt stora - i alla fall inte så stora att jag behöver sitta bredbent för att det ska vara bekvämt. Samtidigt som jag har manliga bekanta som gärna sitter med benen i kors utan att tycka att det är särkilt obekvämt. Jag vet inte om det handlar om att de är smått utrustade, har tillräckligt mycket hängpung för att den inte ska komma i kläm, eller om det bara handlar om en gammal myt - det här med att pungen kläms om man sitter med benen i kors som man.

Däremot så kan jag nog tycka att Sandra Dahlén har en viss poäng i att det är "manliga ord" som används frikostigt när det handlar om positiva och kraftfulla uttryck. Jag skulle nog vilja ha lite mer fitta i språket - och jag ska nog börja  införa det. För att jag har ju faktiskt inte stake i mig, om jag inte idkar sexuellt umgänge. Men fitta har jag ju i mig hela tiden! Och det är jag S T O L T över. Så numera - lite mer fitta åt folket!

Men, vill vi verkligen att allting ska vara så jämställt? Är det verkligen positivt att manliga ord används i det dagliga talet? Är det något som verkligen kan peka på ojämlikhet? Kan det inte vara så att betydelsen av orden urholkas och förlorar sitt värde? När man pratar och ordet fitta kommer upp, eller något annat kvinnligt könsord för den delen, så hajjar folk oftast till. Det gör man ju inte om någon utbrister kuk, eller penis. I alla fall inte i mina kretsar. Jag  kan nog tycka att de manliga orden är ganska avdramatiserade, och vill nog behålla lite mystik i det kvinnliga. Jag har absolut fitta i mig, men jag vill nog inte dra det hela vägen. Snälla, spara lite ojämlikhet! Vi kvinnor är lika bra som männen, men kanske på ett annat sätt, och tvärt om. Kan vi inte bara hylla våra olikheter istället för att försöka sudda ut skillnaderna?



Bild lånad från http://www.bokus.com