Jag vill bara återigen förklara mig. Eftersom jag ibland har svårt för att uttrycka mina känslor och tankar i tal, så väljer jag då att göra det genom skrift istället. Att skriva här är lite som att ligga på en brits och öppna min hjärna och mitt hjärta, för någon som sitter utom synhåll. Ibland så får jag tankar och idéer som inte är så mycket mer än så, som bara måste få komma ut - men sen inte bli mer än så. Ibland så skriver jag bara för skrivandets skull, och ibland så skriver jag för att jag behöver lätta mitt hjärta.

De som vill ta åt sig får göra det, de som inte bryr sig kan fortsätta med det. Men framförallt så skriver jag för mig själv. Varför jag inte skriver en hemlig dagbok, om det bara är för mig själv? För att då kommer jag aldrig att lära mig att våga dela med mig. Det här är mitt sätt att bearbeta att man faktiskt kan öppna sig för andra. Ge mig lite tid. En dag kanske jag vågar säga allt till dem det berör. Fram tills dess så samlar jag mod genom att skriva av mig.

Jag är inte så avancerad. Jag analyserar inte så mycket. Men jag vågar inte alltid öppna upp mig helt, vilket gör att det är svårt att berätta något som kanske är så enkelt egentligen.

Jag är kär. I dig - om du inte har förstått det. Och nej, jag tänker inte flytta imorgon. Men att tänka tanken gör det lite lättare att vänja sig vid att det kanske inte blir du och jag i slutändan - även om det är allt jag vill.