Om man ska känna efter och följa hjärtats röst - hur vet man då vad som verkligen är det? Kan man vara säker på att det man känner, eller tror att man känner, är på riktigt? Eller är det bara att hoppas på att det är så, och inte någonting som man vill så mycket i tanken att man inbillar sig att hjärtat känner det också?

Nu börjar saker och ting redas ut, komma ut i det fria. Det är lite läbbigt, kan jag erkänna. Å ena sidan så är det skönt att inte behöva smyga. Å andra sidan så är jag skitskraj (rent ut sagt) för att hemlighets-biten var en del av spänningen. Jag tror inte det, och vill absolut inte att det ska vara så. Jag är bara skraj. Som fan!

Nu är ju jag kanske inte heller så van vid att saker och ting går som jag vill, i slutändan, vilket kanske också gör sitt till att jag blir lite rädd. Men det är väl kanske som Yllestrumpan säger; om man känner i hjärtat, så är det ju bara att köra!

Man kan ju inte göra fel om man följer sitt hjärtas röst, eller?