Jag ville inte gå upp idag heller. Kroppen sa nej när jag vaknade första gången. Då ställde jag klockan och somnade om. Men när klockan väl ringde så hade inte kroppen ändrat sig. Men nu, dryga timmen senare så har hjärnan segrat över kroppen och jag har förflyttat mig från sängen till soffan.

Jag somnade före kl 12 inatt.
23:33 fick jag ett sms där någon gärna hade träffat mig lite mer.
00:42 fick jag nästa sms där jag fick förklarat att denne någon förmodligen inte är som andra jag brukar träffa.

Snart är året slut, då kan man lägga allting från 2009 bakom sig. Och ändå så har jag ett gäng timmar kvar att fundera på hur jag vill ha det.

Jag tror att jag ska skriva ner hur jag vill ha mitt nästa år. Ha någonting att sträva efter. Mål för mig själv.

Jag vet inte om det var svårt att somna igår, eller om jag slocknade på en gång. Jag tittade lite på teve, för att landa in här hemma och känna att "allting var som vanligt". Men det resulterade i att jag efter ett halvt avsnitt av 2½ män stängde av och funderade istället. Jag grät lite. Tänkte på mormor. Funderade lite till.

Sen var det en ny dag. När klockan ringde första gången vid 9 så vägrade kroppen vakna. Jag ställde om till 10. Kroppen har nu, motvilligt, börjat släppa till och jag klarar av att resa mig och förflytta mig kortare sträckor i en inte allt för hög hastighet. Jag vet inte om jag har drömt massor, och haft någon form av gymnastik i sängen hela natten, för att jag är stel som en pinne. Armarna skakar om jag inte lutar dem mot bordet när jag sitter och skriver.

Det känns orättvist på något vänster. Orättvist att jag fick vakna en gång till. Vakna och komma närmre ett nyårsfirande. Mormor fick inte ens vakna igår. Och min mamma måste vakna idag, utan den som har stått henne allra närmast under alla år. Jag sörjer nog mest för min mor. Jag hoppas att hon klarar det här...

Snälla Gud, jag vet att du tar hand om mormor, men ta hand om mamma också.

Imorse kom en ängel och tog mormors hand för att gå tillsammans med henne in i himmelriket. Till himmelriket där hon får återförenas med morfar. Nu kan de äntligen leva tillsammans, utan sorger och sjukdom. Vi som är kvar här på jorden kommer att sörja en mor, mormor, morfar och vän. Men vi kan gå in i det nya året med alla minnen som vi har, och vara tacksamma för all den tid vi har haft tillsammans.

Vila i frid, mormor Inga. Vi kommer att sakna dig.

Du fick inte vara kvar och se alla barnbarnen växa upp. Du hann aldrig få se mig bli det jag en dag kommer att bli. Men jag vet att du kommer att sitta där uppe på ett moln och titta ner på mig, och dela mitt liv på avstånd. Och jag vet att vi kommer att hålla kontakten - det var någonting som bara du och jag delade. Kom och hälsa på någon gång, allting är förlåtet. Jag kommer alltid att älska dig.

Hur många grodor måste jag kyssa innan jag hittar min prins?

Eller är det så att jag redan har hittat honom, men det var inte rätt tid just då? Eller så var jag dum och slängde bort det när jag hade det - för att jag var ung och dum och inte förstod bättre?

Här kommer i alla fall en låt för alla grodor. Enjoy! :)

...men jag tänker väldigt mycket på J just nu. Musik påminner mig om honom. Allting påminner om honom, just nu. Det är ganska precis ett år sedan som vi nådde kulmen av allting. Jag vet att han klandrar mig. Jag vet inte om det måste finnas någon syndabock i situationen, men jag är ledsen över att det blev som det blev. Det gör ont fortfarande.

Kan det vara så att jag blev tvungen att lämna min stora kärlek bakom mig? Det gör faen så ont fortfarande. Jag får inte titta tillbaka och fundera på vad jag kunde ha gjort annorlunda. Oavsett vad jag hade gjort annorlunda så är jag här - och J är någon helt annanstans. Det gör fortfarande ont. Och det kommer nog aldrig sluta göra ont heller...

Lite musik, stunden till ära:

Jag vaknade i morse, för att jag drömde. Jag drömde om desserten som ska vara till middagen ikväll. Jag hann aldrig provlaga igår. Så då drömde jag att jag gjorde det istället :)

En liten stund i sängen, tittandes på Nanny McPhee, sen upp och börja trixxa. Det blev, som planerat, en bägare med sönderhackade pepparkakor i botten. Ett lager grädde/vaniljkesella ovanpå det. Allt detta toppat med ett lager hallon, som kokades till en hallongelé. Vi får hoppas på att det funkar. Jag testade en liten munsbit - och det kändes helt ok. Jag var inne på att marinera hallonen lite först (till de vuxna), men insåg att kokeriet tog i alla fall bort den eventuella alkohol som skulle vara där.

Sen fick jag för mig att skura spisen!
Så det har jag gjort i en timme nu. Den ser ut som ny! Jag har även tagit bort fläktfiltret, skurat på väggen bakom, dammsugit/skurat golvet under, torkat av sidor både på spis och diskbänk. Nästa gång får det bli projekt ugnen. Den orkade jag inte ta nu...

Nu är det dags att ge sig ut i snön tillsammans med Britta och kasta lite snöbollar! :)

Säga vad man vill om äkta pälsar. Men en som har hängt i garderoben i 20 år måste nästan få komma ut och lufta sig lite... Jag tackar min kära plastpappa för den fantastiska pälsen som numera hänger i min hall. Den är på tok för vacker för att vara hatad. Det blev en riktigt god jul!

Kvällen avslutades dessutom i goda vänners sällskap och trevligt spelande. Jag får väl, i nuläget, nöja mig med att komma 3:a i catch (spelet som visar på hur duktig man är på att fånga och behålla drömprinsen) och ledde med 5 pluttar av 6 när TP på Playstation råkade startas om... Otur i spel - tur i kärlek, kanske!?

Vi har nu nått höjdpunkten av högtider, där man firar med familj och/eller någon som man delar livet med. Det är inte första julen som jag är ensam, tvärtom, så följer en mång-årig tradition. Men jo, det börjar kännas trist... Men det är ju bara en dag, eller rättare sagt en av två dagar varje år (alla hjärtans dag är ingen hit heller). Inte mer än 24 timmar - som andra dagar kan gå alldeles för fort.

Jag måste dock tillägga att det inte är så illa i år. Jag har accepterat min ensamhet och är ganska nöjd med min tillvaro tillsammans med Britta.

Men här kommer en liten truddelutt för oss som är ensamma... Och ett fantastiskt God Jul på er!

Have a merry little xmas och skål på mig!
Nu har jag varit och införskaffat ingredienserna till juldagens dessert. Imorgon så blir det att provfixa och provsmaka. Nu så är det dags att fira in julen med en Martini Bianco on the rocks, med en liten skvätt lime. Det smakar ska du se!

Nu ska det glöggas!

Eftersom lönen kom idag så var det dags för det sedvanliga besöket till Systembolaget. Och eftersom det är jul snart så tänkte jag att min kakao-glögg från förra året skulle få lite sällskap... Så min Xmas Delight (kakao) fick sällskap av Amore Vanilj. Vi får väl se om de kommer att stå sig till nästa jul, eller om jag får för mig att öppna upp redan nu :)

Självklart så blev det några flaskor vin också - det är ju bara jul, mellandagar och nyår en gång om året!

Jag köpte nya bågar idag... Impulsköp. Dyrt som satan. Men vad fasen! Det kan det nog vara värt, typ. De kommer någon gång i mellandagarna, hoppas jag. Det blev pilotbågarna från Bruuns Bazaar som jag letade sönder mig efter tidigare i år. Och nu när det var superprize på synsam så var det ju bara att slå till! Och eftersom de betalades på en gång så är det ju inte så mycket att fundera över.

Säga vad man vill om EMD, men de sträcker ut en hand till sina medmänniskor. Och oavsett vad de vinner på det, så är det så många andra som också gör det.

Jag kanske har blivit lite blödig - men jag tycker nog att vi alla skulle kunna hjälpa till lite mer. SMS:a HEM till 72 900 för att skänka 50 kronor till Stockholms Stadsmission. Jag tänker i alla fall försöka dra mitt strå till stacken. Må så vara att jag kanske kom på det tack vare "dokumentären" med EMD på TV3 - men bättre sent än aldrig?!

Och så var det måndag, och dags för Trauma på tv3. Jag har insett att jag är lite sucker för sjukvårdsserier... Kan det komma från uppväxten kanske? Pappa gillar ju ambulanser - trist att han inte har kanalen hemma.

Jag vet inte vad som har flugit i mig - men jag tar det här med julpysslandet på allvar i år! Eftersom det blev en apelsin för mycket från affären (eller för lite nejlikor, kanske) så tänkte jag att jag skulle testa att torka apelsinskivor i ugnen. Jag hittade två limefrukter som aldrig kommer att användas också.

De ska tydligen ligga där och gotta sig i närmare fem timmar - så det blir till att ställa klockan runt midnatt... Sen ska det köpas kanelstänger, och så ska vi pynta till det lite i köket!

Idag är tydligen årets kortaste dag. Det var något med axeln, och norr, och långt bort från solen... Från och med imorgon så börjar dagarna alltså att bli längre igen - fler soltimmar, eller ja, -minuter.

Det borde kanske vara deprimerande att det är årets mörkaste dag. Men av någon konstig anledning så vaknade jag pigg i morse, höll mig vaken genom första sändningen nyheter, tittade ut och konstaterade glatt att det snöade ganska lagom mycket för en 40 minuters promenad till tåget. Dessutom så luktade det lite gott, apelsin med nejlika och en jädrans massa pepparkaka. Och så såg jag mitt pepparkakshus, som står på teven, och blev lite extra glad.

Jag känner att jag imponerar mig själv med att inte singel-deppa, trots att julafton kommer närmre. Hm. Vad hände där?

Nu är mitt pepparkakshus klart!
Jag är ganska nöjd över att bitarna passade ihop :)
Det var första gången som jag gjorde ett hus, någonsin, och eftersom jag gjorde det svårt för mig genom att rita det själv - så är jag extra nöjd.
Nu vet jag hur man gör, så nästa år blir det ännu mer perfekt.
Men huset uppfyller min vision, som jag hade från början, ganska bra.

För första helgen på ett tag så vaknade jag i morse - utan söndagsångest. Så jäkla najs! Jag har iofs haft ganska mycket pyssel för mig idag. Men jag kanske hade det just för att jag inte låg kvar i sängen och hade ångest. Gött mos!

Nu är det dock dags att krypa ner i sängen och se slutet av Coyote Ugly.

Jag ser faktiskt fram emot det nya året. Det känns som att det skulle kunna bli ett bra år. Förra året så kändes det som att det inte skulle kunna bli så mycket sämre 2009 än 2008. Jag vet inte om jag kan säga någonting om det. Men jag har i alla fall en mycket mer positiv inställning till det här nyåret. Jag menar, när klockan slår 12 så kan jag lämna 2009 bakom mig. Och då räknas det inte längre... Vad denna positiva inställning kommer ifrån? Jag vet inte - eller vet jag det? ;)

Årsastro för skorpionen 2010.

Ur COSMOPOLITAN:

Du är passionerad av naturen och vågade Jupiter gör dig mer sensuell än någonsin under januari och februari vilket resulterar i mycket sex. När sommaren kommer är du full av självförtroende tack vare alla sköna möten och killarna dras till dig som flugor till jordgubbssaft. Du behöver en paus från killarna i september och övertygande Uranus hjälper dig att övertala tjejkompisarna att åka på en weekendresa. Det blir fina minnen som ni kan tänka tillbaka på när vintern smyger sig på och du uppslukas av julfestligheterna.

Vad jag söker i kärleken: Jag har en tendens att känna mig kvävd i förhållanden så en självständig kille som ger dig tid till dig själv är ett måste. Han måste närma sig livet med samma kraft och entusiasm som jag gör.

Nu väntar jag på att dekoren till pepparkakshuset ska stelan. Sen är det dags att limma ihop det. Än är jag inte säker på att huset passar... I väntan på huset så passade jag på att trycka in lite nejlikor i några apelsiner. Den ena fick hänga i hallen, men jag insåg att det nog behövs en mistel där :)

Igår var det kalas för älsklingen som fyllde 24 tidigare i veckan. Så kvällen började med att jag och yllestrumpan kommer en och en halv timme efter "start-tid". Det var för det första helt i enlighet med vår sedvanliga tidspassning när det gäller aktiviteter av liknande karaktär. Dessutom så var det nog inte så farligt viktigt att komma "i tid".

Nåja. Lite Xider, med på tok för mycket glitter i (nu har jag glittrat klart för det här året), och en taxiresa ner på stan - i snöstormen - blev resultatet av födelsedagskalaset/förfesten. Le Fleur blev det som vanligt. Det var lite lagom mycket folk, men ganska nördigt utbud, så vi insåg ganska snabbt att vi antagligen inte skulle hinna bli onyktra nog för att supa ens en liten andel snygga. Så jag och älsklingen får för oss att glida vidare. Firman lät som ett bra alternativ (?!), men det var det INTE. Oasia var på väg att stänga, och jag konstaterade att mitt sällskap hade börjat få ut alkoholen i kroppen. Så det blev en taxi hem till Almquist för efterfest.

För att sammanfatta det som händer sedan i korta drag, så måste jag säga att jag är mäkta imponerad över att jag faktiskt tänkte efter före, agerade med hänsyn till de i min omgivning och natten resulterade i att jag somnade något missnöjd över mitt beslut ändock nöjd över beslutet i förhållande till ett större sammanhang.

Idag så bakas det pepparkakshus. Efter egen design.

Jag har ingen som helst aning om det kommer att passa ihop i slutändan. Men jag hade en vision som jag har ritat upp och måttat noggrannt. I alla fall när det gäller allting annat, förutom taket. Då orkade jag inte måtta lika mycket, och det skulle ha blivit en massa matematik eftersom huset är vinklat utåt.

Vi får väl se resultatet imorgon. Jag tror inte att jag kommer att orka dekorera och limma ihop det ikväll. Men vi får väl se. Jag måste ju ändå rasta hunden, så det kanske blir en sväng till ICA. Måste bara bestämma mig för om det är läge att göra glasyren själv, eller om jag ska köpa färdig... Och måste det vara NonStop på, för att vara ett regelrätt pepparkakshus?

 

Det bakas pepparkakor här hemma.
För första gången i mitt liv så tänkte jag att jag skulle baka pepparkakor på riktigt. Dessvärre så köpte jag en påse med pepparkakskryddor, istället för att ösa på de var för sig. Det är lite fusk. Men nästa gång lovar jag att det ska bli på riktigt-riktigt.

Jag är en sån jävla bull-morsa!

Det är vinter på min balkong...

Det är helt sjukt vad kallt det är ute! Nu var det dock bara -5 grader ute. Men det räcker och blir över. Och det är lite halt att köra bil... Jag gjorde tabben att öppna vinflaskan och sen börja skura diskbänken (inför pepparkaksbaket) innan jag tog första sippen. Det resulterade att jag fick rycka in som bonusmamma åt min 18-åriga bonusson. Tydligen så ska min lägenhet få agera förfest-lya när jag är hos S på födelsedagskalas...

Men nu är det dags att fixa lite pepparkaksdeg, och jag HAR börjat dricka vin nu...

Jag har beställt lite underkläder via nätet (eftersom min bh-storlek tydligen knappt finns i butik) och har gått och väntat på att de ska komma. Igår kväll (onsdag) så får jag sms'et: "...finns att hämta hos ditt ombud..." Hur kul känns den!? Jag visste ju redan då att jag skulle vara borta minst ett dygn.

Och mycket riktigt. Nu har det efterlängtade paketet legat där sedan i onsdag, och jag håller tummarna för att jag ska hinna hämta det imorgon, fredag.

Det må vara ett i-landsproblem, men jag är lätt missnöjd i alla fall!

Jag insåg precis att jag har skrivit över 240 inlägg här. Det är lite coolt! Med tanke på att jag har haft mina ups and downs när det kommer till skrivandet. Det var ju dessutom ett tag, för ganska precis ett år sedan, som jag tog bort väldigt mycket av det jag har skrivit. Jag kan sörja det nu, både texterna som försvann och anledningen till att jag tog bort dem... Jag har tänkt på det ganska mycket den senaste tiden.

Saknar dig förbannat mycket ibland! Men det kanske var rätt det som hände, time will tell. Men ibland så undrar jag om jag hade min chans då. Om vi hade vår chans då. Loose some to gain some, brukar man ju säga, men jag vet inte om jag vill och kan tro på det längre.

Nu är det tisdagskväll, igen. Tiden går så fort. Och tur är väl kanske det?! Livet rullar på - inte för att jag tvivlade...

Men nu är det i alla fall dags att försvinna iväg till Stockholm lite. Vara borta på riktigt en stund. Ett miljöombyte kanske kan göra mig gott. Jag funderar på att vara i Stockholm lite mer än vad jag har varit den senaste tiden. Jag kan nog behöva komma bort, om än för korta stunder. Komma på lite andra tankar, och kanske träffa nya trevliga människor.

Kyss å slask!

Arrgh!

Det är så mycket SNÖ överallt!

Jag måste dock erkänna att jag är grymt imponerad över mitt bra humör, trots detta kaos. Dagen började med att jag insåg att det bara var att låta cykeln stå, och börja promenera med Britta till dagmatten (+20 min) för att sedan inse att bussen som skulle gå inte kom, utan jag fick snällt vänta på nästa, som det var ej påstigning på, för att ta den tredje (+15 min). När jag sedan kommer till stationen, där jag har missat mitt första tåg, så inser jag att även nästa tåg (ord. avgångstid 09:35) är försenat till 09:52, vilket innebar att det avgick först runt 10:00 (+25 min). Jag kom alltså till Stockholm 10:40, istället för planerat 09:51. En total försening på ca 50 min - alltså så sparade jag in typ 10 min från mina första förseningar under morgonen!?

Sen blev det en sen hemgång. Jag trodde att cheferna skulle dyka förbi, så jag satsade på tåget som skulle avgå 17:41. Men det var så klart sent in från hallarna så det avgick 17:53 (+12 min). Därefter så stod vi stilla precis utanför Stockholm Central ett tag, för att vi sedan skulle få beskedet att växlarna var trasiga - så tåget skulle åka via Arlanda istället för Märsta. Det drabbade iofs inte mig - bara de stackrarna som skulle av i Märsta... Men vi fick ju vänta på att få komma till Arlanda. Kort och gott, hade tåget gått som det borde så skulle jag ha varit i Uppsala 18:21, men jag kom istället in typ 19:00.

Och tack vare sann vänskap så fick jag skjuts hem! Tack Y, du är en ängel!

Nu ska det glöggas lite. Träningen blir inte av idag. För sent för att äta middag, vänta 1,5 timme och sen ut i 40 min. Jag kommer inte att somna förens efter midnatt då...

Och jag som ska till Å och träffa bäbis imorgon!

Får se om det kommer lite vinterbilder från Uppsala senare :)

Nu har jag varit ute och sprungit (träningen går att följa här) och är jäkligt nöjd! Det är 44 minuters lycka att vara ute och springa. Nåja, i alla fall de sista 20 minutrarna är total lycka. De första ca 20 minutrarna går åt till att aktivt tvinga sig själv till att fortsätta - sen när man kommer in i lunken så är det total lycka!

Det snöar ute! Jag vet inte om jag gillar det, egentligen. Men ikväll så var det fint.

Häpp Häpp!

"Livet är som en godispåse, man vet aldrig hur nästa karamell kommer att smaka..."

Och det kanske är så. Man vet aldrig hur det kommer att bli. Jag vill ha en chokladbit nu! Det har varit alldeles för många surisar den senaste tiden...

Jag hade en uttryckning som jourhavande kompis ikväll, men nu har jag och Britta landat hemma igen.

Jag är glad att jag kan få finnas till hands. Jag blir så ledsen när de som står mig nära är ledsna, speciellt när det är någon i deras nära omgivning som gör dem ledsna. Och så är det skönt att få vara den som underlättar lite - det gör den egna bördan lite lättare att bära.

Varför kan inte vi alla bara få vara lyckliga? Like in the movies...

Lite mer musik för kvällen:
Natasha Bedingfield - I bruise easily

Äntligen så är måndagen nära, och helgen är avklarad. Dessvärre så innebär varje genomliden helg ett steg närmre julafton och nyår. Egentligen så borde jag kanske inte klaga, det är ingen större skillnad på den här vintern mot alla andra. Men ändå så känns det som att det nya året inte kan komma fort nog. 2010 kan INTE bli sämre än 2009. Det är en teoretisk omöjlighet. Då inte sagt att hela 2009 har varit skit, hela tiden.

Men jag hoppas nog lite på att 2010 kan få vara mitt år.

Söndagen lider i alla fall mot sitt slut, i samma takt som ensamheten tränger sig på. Förhoppningsvis blir det lite glada nyheter kring boendesituationen imorgon, men man ska väl (som vanligt) inte hoppas på för mycket. Men jag kan erkänna att jag har bett till Gud både en och två gånger om att det ska bli som jag vill. Lite med argumentet "att någon gång kan väl jag få det jag vill ha också!?" Vi får se hur det går med det...

Det är lustigt, att man under hela sitt liv (i alla fall hittills) så har man hållt tummarna för att livet ska bli så mycket bättre nästa år. Men varje år så ser man tillbaka och inser att de bästa och roligaste åren har man redan haft. Varför tog jag inte mer vara på dem när de var?

Jag försöker leva med mottot att livet är för kort för att det ska spenderas på att ångra saker som man har gjort, eller inte gjort. Det enda jag tror att jag kommer att ångra, den dagen då det är dags, är nog att jag inte tog tillvara på de lyckliga stunderna man har haft. Och kanske lite grann att man inte tog vara på stunden, utan strävade efter ännu mer lycka - som snarare resulterade i det motsatta.

Jag kanske ska sluta sträva efter att vara lycklig, och bara ta tillvara på det jag har just nu - oavsett om det är bra eller dåligt.

Lite spotify, söndagen till ära:
Arvingarna - Låt oss bara vara vänner
Lily Allen - 22
Emil Jensen - Allt jag gillar upphör

Jag och Britta ligger i soffan och bakis-myser. Jag mår inte så dåligt, men lite seg är man...

Å andra sidan så kanske jag inte ska klaga... Jag har ju min underbara Britta som vet hur man optimerar situationen med en berusad matte - som just nu ligger på mina ben och snarkar nöjt.

Jag älskar henne. Över allting annat.

Jag är nog ganska välmående efter gårdagen, som blev lite av en heldag.

Först en sväng till jobbet. Lite kris. Sen hem, till Uppsala och middag - lasagne. Sen hem till mig, för förkrök. Sen ner på stan, till Flustret.

Jag vaknade dock irriterad idag. Irriterad och besviken. Jag vet inte över vad. Och jag vet inte om det egentligen är någonting. Det kanske bara är söndagen som gör det?! Jag vaknade upp ensam i sängen och såg de sista minutrarna på Flustret spelas upp framför ögonen; vi är på väg mot utgången, med honom bakom mig. Han knyter banden på min klänning åt mig. Jag ser honom gå upp till övervåning - för att hämta sin jacka trodde jag. Men antagligen inte, han är i alla fall inte med i taxin hem. Helt enligt överenskommet. Men fy fan vad ont det gjorde. Gör.

Sen har jag legat och varit irriterad över hur han betedde sig mot mig under kvällen. Ändå så önskar jag ju att han vore här.

Nu är i alla fall snart alla "våra" saker slut. Idol har fått sin vinnare. Flickan som lekte med elden-trilogin är snart klar. Så snart är vi över. På riktigt. På alla sätt. Det är snart ett nytt år - Vi håller tummarna för det!

Det är väl som man brukar säga; upptagna flickor har inte tid att skriva dagbok. Jag är lite dålig vissa dagar, på att skriva, men det är nog för att jag trots allt prioriterar mitt "IRL"-liv :)

Igår efter jobbet så blev det en powernap på dryga timmen. Sen ner till Oasia för att hänga lite med S. Först så blev det en fläder-cocktail. För att sedan avsluta med ett glas vitt vin. Sen när det var dags att röra sig hemåt så blev det till att promenera till Kvarngärdet... Jag hade missat bussen ganska precis. Och längre än Kvarngärdet tror jag inte att jag får gå :P

Men jag var hemma i säng före halv 12. Det är stort!

Var på bio och såg The Box ikväll. Högst tvivelaktig film. Jag vet inte riktigt vad sensmoralen i den var... Eller jo, det tror jag nog att jag förstod - men jag undrar om de var säkra på att den skulle gå hem när den producerades?!

Cameron Diaz har väl gjort bättre rollprestationer, kan man tycka. Å andra sidan så har hon kommit en bit från Snygg, Sexig, Singel - vilket den här filmen är ett tydligt bevis på! Jag har alltid gillat henne, men jag tror att den eran är på väg att gå över. Jag är inte så övertygad om att jag kommer att välja en film tack vare henne i framtiden. Kan man tro att hon har haft sin peak? Eller är det bara så att hon passar som blond, söt tjej?

Oavsett vilket så var det en trevlig kväll. Ska jag pika om biljetterna här?! ;) HaHa! Skönt att det inte bara är jag som kan vara speedad - på ingenting.

Nu ska jag somna gott, utan att trycka på några knappar och ta emot pengar från främlingar.
Tjingeling!

Det känns så bittert att klaga ibland. Att klaga över tillvaron, över livet. Men samtidigt så - varför skulle jag inte få det?

Jag har ett jobb. Ett bra jobb, som jag trivs med. En grym arbetsplats med fantastiska medarbetare. Jag har lön så att jag klarar mig. Jag har min jycke (som för det mesta faktiskt är bra) som jag älskar över allting annat. Jag har en lägenhet som (även om den är liten) är fräsch och helt klart schysst (lite dyr bara kanske). Jag har min lilla bil, som är bensinsnål och skön att köra - liten motor dock. Och självklart så har jag mina underbara vänner (lillebror inräknad där)!

Men ändå så känns det som att någonting saknas. Jag vaknar på morgonen och känner att "jaha, då var det dags för en dag till..." istället för "yes! En ny dag - förtjänar jag ALLT det här?!"

Det kanske är dumt att klaga. Men ändå så är det där lilla extra som aldrig verkar hända. Jag kanske är för kräsen helt enkelt. Surt! Bättre lycka nästa gång?

Det blev film ikväll.
Flickan som lekte med elden
En mycket bra film. Självklart inte lika himlastormande som den första i trilogin - men å andra sidan så hade man lite koll på hur filmen är uppbyggd, så det blev kanske inte så många överraskningar den här gången. Men helt klart sevärd!

Idag sprang jag iväg och shoppade lite underkläder. Det är ju alltid lite mysigt med lite nya spetsar i underklädes-lådan... Lite söta trosor med matchande bh. Men! Här kommer det - MEN! I ren vana så tog jag samma gamla vanliga storlek på bh'n - och det här är kanske bra - de var FÖR SMÅ!

Tror inte att man får byta en bh (den andra råkade jag dra av lapparna på innan jag testade), eller!? Nåja, alltid bra att ha en mindre variant - om de skulle få för sig att krympa igen :P

Nåja, trosorna var snygga OCH passade - så jag får väl köra toppless helt enkelt :)

Suck!
Jag fick för mig att jag skulle baka lussebullar. Och för det så behövde jag ingredienser, saknade bl.a. kesella (som man tydligen ska ha i för att de ska bli saftiga). Så det blev en tripp till Gränby centrum för att shoppa lite. Det slutade med att jag kommer tillbaka till Lagerlöf strax efter 20, med ett "sov-set" i satin. Och ingredienser till lussebullar, såklart.

Efter lite kaffe och Ullared på kanal5 så får jag för mig att jag trots den sena timmen vill baka lussebullar. Så är det bara. Så att nu (21:51) så sitter jag och väntar på att första jäsningen ska bli klar.

Så det blir kanske lite te och lussebulle strax innan midnatt?!

Jag fick inte veta de olika orsakerna, som tydligen fanns men jag inte behövde veta, till att vi inte passade som ett par. Men för varje dag som går så går jag från klarhet till klarhet. Jag tror inte att jag behöver få höra dem, för att jag är ganska säker på vilka de är. Till viss del så kan jag förstå - trist bara att verkligheten inte duger. Ibland så händer saker på riktigt - och det kanske är just det som gör oss till de vi är.

Jag vet att jag är bra. Jag vet att jag är något att ha. Jag är också otroligt medveten om vad som ligger i mitt bagage, och att bli dömd för det drabbar nog mer den som dömer, än mig. Det är mitt bagage som har gjort mig till den jag är, och jag är på riktigt.

Det enda som jag ångrar är att jag delade med mig så mycket. Jag vågade faktiskt öppna upp mig och dela med mig, av både minnen och familj. Tough shit, kan man kanske tycka. Men det som har hänt, har hänt.

Slutsatsen?
Man lär så länge man lever, och förhoppningsvis så agerar man efter sina lärdomar.

Har varit ute i Sigtuna, med Lagerlöfs-familjen, på julmarknad. Sjukt mycket folk, men Sigtuna är ju alltid lika fint ändå. Och lite julstämning kommer krypandes, trots avsaknaden av snö.

Helt klart väl spenderade tre timmar!

Idag är en sån där söndag som man inser hur ensam man kan vara. Söndagen är det avgörande dagen - för om man är tillsammans eller inte. En singelsöndag spenderas ensam, om man inte har tur och lyckas ragga upp en polare (som självklart också råkar vara singel). En inte-singelsöndag spenderas dock inte ensam (såklart!).

En singelsöndag KAN vara helt okej. Men dessvärre så vet jag ju hur en icke-sådan kan vara också... Och just nu är det mer lockande. Fan!

Är det pga känslor som jag saknar, eller är det bara vanan?

Hoppsan! Ramlade över en 3:a på Stora Torget... Tror att jag ska söka den, och sen hålla tummarna för att det går hem. Lillebror - nu flyttar vi!

Det har varit en spännande kväll med en massa sushi-rullande. Första gången för mig. Det var riktigt kul. Och det blev riktigt gott. Jag önskade bara att jag hade orkat mer.

Så efter någon öl, lite vin och två koppar kaffe så har kvällen avslutats med Gone in 60 seconds och jag ligger sovklar i sängen. Alltså - det blev en hemmahelg den här helgen. Stort? Japp. Behövligt? Japp. Det kommer ju fler helger, och det är ju inte direkt något man missar där ute.

Tack och hej för idag. Nu ska jag krypa ner under täcket och hoppas på att jag inte får allt för mycket träningsvärk av löpningen idag - det är ju en dag imorgon också.

Puss å kläm!

Ikväll blev det en jävla massa sushi!

Det var meka sushi en trappa upp på Lagerlöfsgatan. Jag tror att vi rullade ihop närmare 100 bitar, som inte alls åts upp av fyra personer. Jag fick i mig 7 bitar, efter två timmars mekande.

Nu är jag svulligt mätt och överväger kvällens utgång...

Dags att göra en plus/minus-lista kanske? Eller bara att ta ett glas vin till och fundera några timmar till?

Nu kommer jag antagligen att bli halshuggen, men...

Jag sitter och tittar på SOS Gute på kanal 5.
Jag facineras av hur så många människor kan visa upp sig som att de skulle vara sveriges utseende-elit, men det enda de har är pengar (pappas pengar?). Under stockholms-veckan på Gotland så spelar det ingen roll vem du är - bara du har pengar att spendera. Som kille ska du ha den klassiska uniformen; vita jeans och en rosa eller turkos skjorta med en knapp för mycket uppknäppt. Som tjej så klarar du dig ganska fint bara du har ett blont hårsvall, schyssta rattar (som du gärna visar), ser ut att klä dig dyrt och framförallt är dum nog att göra det mesta för gratis sprit.

Gotland är en vacker ö. Men jag skulle skämmas om jag skulle råka hamna där under stockholms-veckan. Jag tror inte på ursäkten: jag visste inte att det var precis då...

Får jag dra det hela så långt att det är näst intill patetsikt att göra stekar-klassikern; stocholms-veckan på Gotland och Båstad. Skjut mig gärna - men hellre det än att behöva vara där. Och framförallt en stor eloge till räddningstjänsen som jobbar och går igenom det här år efter år!

För kvinnan är äktenskapet ett budskap till omvärlden att en man betraktar henne som något "alldeles extra" och har för avksit att inleda enn monogamt förhållande med ehnne. Denna känsla av att vara något "alldeles extra" har en dramatisk inverkan på den kemiska reaktionen i kvinnans hjärna, vilket framgår av den forskning som visar att en kvinnan orgasmfrekvens är fyra till fem gånger högre i den äkta sängen och två till tre gånger högre i ett monogamt förhållande.

Sex är det pris som kvinnor betalar för äktenskapet.

Äktenskapet är det pris män betalar för sex.

Det är aldrig några problem för en kvinna att säga: "Jag älskar dig". Kvinnans hjärna är inrättad så att hennes värld är fylld med känlso, stämningar, kommunikation och ord. En kvinna vet att om hon känner sig varm, önskad och beundrad och håller på att fästa sig vid någon, så är hon förmodligen kär.

Kvinnor märker när kärleken försvunnit ur bilden. Det är därför det brukar vara kvinnor som avslutar förhållanden.

Män är inte riktigt säkra på vad kärlek är och tar troligen åtrå och förälskelse för kärlek. Det enda han vet är att han inte kan hålla händerna ifrån hennea, så... det är kanske det som är kärlek? Hans hjärna är förblindad av testosteron, han går omkring med en ständig erektion och kan inte tänka klart. Det kan gå åratal efter det att ett förhållande inletts innan mannen inser att han var kär, men han gör det i efterhand.

Många män är livrädda för att binda sig. De är rädda för att ä-ordet ska vinda dem för resten av livet och innebära att alla chanser att bli erbjuden att bada naken med supermodeller i en jacuzzi är borta för alltid. När e man till slut tar steget och säger ordet vill han berätta det för alla och i alla sammanhang. Vad de flästa män dock inte märker är att kvinnans orgasmfrekvens ökar efter det att han sagt ä-ordet.

Jag hittade boken "Varför män bara kan göra en sak i taget, och kvinnor aldrig slutar prata" av Allan & Barbara Pease (B. Wahlströms) och kände att jag var tvungen att saxxa ur lite till alla andra :)

Jag har insett att det är något visst med män i uniform. Oavsett om det är poliser eller brandmän, ambulansmän kan kanske få ramla in under samma kategori, så är det något som gör att man tittar till en gång till.

Och vem kan klandra mig? Män som för det första är vältränade, både psykiskt och fysiskt, de tar kommando och är auktoritära i stressade situationer och de vet vad det pysslar med. De behöver inte bevisa så mycket privat, för att de vet att de är män nog på jobbet.

Snälla Tomten:
kan inte jag få en polis, eller en brandman, i julklapp i år?

Jag har skitont i mina fötter ikväll!
Det blev en lång dag på jobbet. Men det kändes bra. Avslutade dagen med ett "utvecklingssamtal" med chefen. Det är alltid kul att höra det som är bra, och jag våndas alltid till max över det som ska "utvecklas". Men det kändes som att vi var ganska på samma sida - och det som jag har muttrat lite över går hand i hand med vad chefen hade för åsikter om.

Puh!

Nu är jag i alla fall hemma. Har micrat lite lax-pytt och ska packa in hunden i bilen för att dra till Gränby Centrum (läs: Systembolaget). Jag förtjänar en flaska vin ikväll.

Jag var inte nöjd när jag vaknade 05:18 imorse. Trist vana.
Men det var ganska gött att få somna om då.

Så nu, tre timmar senare så har jag börjat piggna till. Två kaviar-mackor och lite nyheter, sen är det dags att sätta igång dagen.

Jag får hålla med Lie - det är en bra låt!

Just nu är det inte kul att ha fått platsen som min hjärna.

Det är mycket som snurrar - i samtliga kategorier.
Även om jag kanske inte skulle vilja stänga av helt, så skulle det vara grymt skönt om man bara kunde dimra ner lite. Så att det liksom bara går lite på halvfart.

Jag sjunker ner i sätet på tåget, på väg hem från jobbet. Näst intill utmattad. Men jag kan inte somna, för att jag kan inte komma till ro. Det positiva med det är dock att jag slocknar som ett stearinljus i storm på kvällen, och vaknar tidigt och till synes utvilad.

Snälla, snälla, snälla.
Sluta bara snurra lite.
Ge mig en chans att hämta andan och reda ut mina tankar.
Känslor?
Det har jag inte ens tid med just nu.

Idag fick jag visa legitimation på tåget. Det blev en extra biljettkontroll så de blippade kortet (pendlarkortet) och såg att jag åkte på ungdom/student. Ungdom är man så länge man är under 26. Jag fick visa leg för att intyga att jag var ung nog. Hmpf!

Bättre sent än aldrig... Men det fanns tydligen folk där ute som inte har sett fyrverkerierna någon gång. Så här är ett litet smakprov :)
Just for fun.

Nu är det vinter. På riktigt.
 

Det är kallt som satan att vara ute. Till och med Britta tycker nog att det är lite ruggigt. Men hon verkar ha ganska kul med att springa på det frostiga gräset.

Det är något vackert med vinter, trots allt. Kylan skapar en form av hat-kärlek. Årstiden är den grymmaste, men ändå vacker. Som livet, kanske?

Är det om mig hon sjunger?

Så! Nu har jag deppat av mig lite. Och livet kan gå vidare.

Någonting som jag är nöjd över är i alla fall min förmåga att kunna resa mig upp, borsta av dammet och gå vidare. Det kanske kliar lite när såret läker, men så fort sårskorpan har trillat av så blir ärrbildningen oftast ganska fin. Livet är hårt mot de hårda - och man får helt enkelt trösta sig med att en dag så är det min tur. Oavsett hur, när och varför det blir. Jag får helt enkelt gå tillbaka till den "gamla skolan" och tänka att det finns en plan för mig också. Jag kanske inte kan förstå allting, men det finns en mening.

Ge mig en vecka så är jag tillbaka på benen och allting är som vanligt. DET är min styrka.

Jag är ju trots allt skorpion... Kommer man innanför skalet så är jag blottad, men på utsidan så är jag stark - och jävlar min lilla låda vad giftig jag kan vara! Och hallå! Jag har ju faktiskt andra saker i mitt liv som betyder mycket.

Som sagt, nu har jag grinat av mig lite - och det är kanske dags att tänka på refrängen. Mot sängen!

Go' natt, puss å kram... och all sån skit. Tjingeling!

Vänskap är en typ av social relation, i vilken båda parter hyser ömsesidig tillit till varandra.

Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller nationen, mot mer allmänna konkreta ting som naturen eller kyrkan, eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen. Kärlek i dess olika varianter är ett ofta återkommande tema inom litteratur, film och sång.

Kärlek kännetecknas av en vilja att ge villkorslöst till någon eller något, det vill säga att bete sig altruistiskt. Ett exempel är föräldrars kärlek mot sina barn, se också agape. Ett annat är den känsla som två människor känner för varandra som innehåller en både fysisk och psykisk attraktion.

Kärleken kan också bestå av en biologisk attraktionskraft av sensuell eller sexuell natur. I det senare fallet kan känslan vara mer allmän, så kallad romantisk kärlek, eller mer konkret åtrå, också benämnt libido.

Kärlek till den egna personen – egoism – kan av omgivningen ses som något negativt, där egenkärleken kan ta sig uttryck i handlingar som ökar det egna välståndet eller välmåendet på andras bekostnad. Det finns även en mildare form av egenkärlek där personen unnar sig en del av det goda i livet, utan att brista i respekt eller empati inför medmänniskorna. Sådan egenkärlek är kopplad till en god självkänsla, vilket i sin tur är viktigt för att kunna visa kärlek – att ge ovillkorligt.

Förälskelse kallas den intensiva inledningsperioden av ett kärleksförhållande. Att bära kärlek eller förälskelse som inte är besvarad av motparten kallas olycklig kärlek.

Att visa kärlek mot något kallas att älska. Lössläppt applicering av ordet "älska" inkluderar också idiomatiska uttryck som inte alltid bär positiva förtecken, exempelvis ett sardoniskt uttryck av missnöje: "Jag älskar verkligen hur politiker alltid ger ut tomma löften". Denna breda mening av ordet älska står i strid med den egentliga betydelsen av begreppet kärlek. Denna tendens till begreppsförvirring förstärks av att det i engelskan bara finns ett och samma ord för både kärlek och älska – love – och att detta engelska ord, i likhet med det svenska ordet älska, också används i betydelsen av det svenska ordet åtrå.

I germanska språk förekommer som regel endast ett ord för kärlek. I det grekiska språket förekommer däremot flera, bland andra agape (αγάπη) och eros (ερως). Dessa har olika innebörder och används i olika sammanhang. "Eros" står för erotisk kärlek (därav det svenska ordet), medan "agape" är det ord som förekommer i Nya Testamentets originaltexter, och dess betydelse är av stor betydelse för teologin.

Källa: Wikipedia

Man kommer till världen ensam, och man lämnar den ensam. Varför spendera livet på något annat sätt? Det är väl därför man har hund?!

Tack för mig - för ett tag. I alla fall när det kommer till den punkten. Jag tänkte pausa nu. Det är jag och Britta, jag och Britta mot världen.

Bara för att man har hund och måste vara ute i skitväder - så behöver man ju inte slaska ner sig hur fult som helst. Och det kanske är dags att inse att det inte är läge att glida runt i pumps eller mina skinnstövlar. Så då blev det ett par röda gummistövlar från Viking.

Siba-röda?

Då var klockan 06:13 och frukosten är snart uppäten. Duschen är klar och det är bara kläderna som ska på innan jag och Britta ger oss av, ut i mörkret.

Jag somnade före kl 21 igår. Jag var sjukt trött. Men nu när jag vaknade strax efter 05 idag så insåg jag att om man ska upp den tiden, så måste man gå och lägga sig som jag gjorde igår. Typ. Men jag vaknade två gånger innan midnatt, bara av vana tror jag. Jag har i alla fall konstaterat att jag vaknar efter varje REM-läge, dvs efter varje dröm-läge. Det är lite skumt att göra det. Å andra sidan så blir det inte lika rörigt i huvudet på morgonen, när man ska sortera nattens drömmar - det fixar jag ju varteftersom under natten...

Häpp! Häpp!
Dags att göra sig iordning så att jag hinner med 07:00-tåget till jobbet och kan inventera.